 
Rottweilern en fantastisk brukshund
Storvuxen ras som kräver kunnande och engagemang
Rottweiler, Fakta & Information,
Av: Hasse, mån maj 21, 2001, 14:20
Visad: 44217 ggr, Länkar: 27 st, Röster: 4, Betyg: 
Rottweilern är en av de raser som växer mest i vårt land. Därvidlag talade Svenska Kennelklubbens senaste rasstatistik ett tydligt språk. Och bedömare menade att tillväxten skett på bekostnad av landets populäraste ras, schäfern. Om det kan man tycka vad man vill. Men att rottweilern ökar sitt numerär är på gott och ont, kanske mest ont.
- Jag tycker inte att det är bra, säger Vanja Kinch, som tillsammans med sin sambo Joakim driver Svarte Petters Kennel i Öppinge utanför Halmstad.
- När rasen växer så som den gjort med rottweilern är risken stor att kvantitet istället för kvalitet prioriteras och det är oerhört olycklig med en så stor hundras.
En rottweiler består som vuxen av ungefär 50 kg muskler. Det är smidig koloss i hundvärlden som kräver sin förare. Handlar det då om mentalt dåliga individer ställs oerhört höga krav på föraren. Ofta går det inte att komma till tals med sådana hundar och katastrofen lurar alltid bakom hörnet.
- Det är av yttersta vikt att meritera sina hundar, så att mentalt stabila exemplar får bidra med sina gener i aveln, säger Vanja Kinch. Vi fäster stor vikt vid detta, men givetvis också att hundarna är kroppsligen bra. Då handlar det bland annat om bra benstomme, friska leder, bra rygg och en del annat. Självfallet spelar också utseendet en viktig roll.
Att frestas att bara avla på utseende och strunta i de andra väl så viktiga bitarna kan vara direkt farligt. Dessvärre lär det förekomma.
På frågan varför man startar en kennel svarar Vanja Kinch lite skämtsamt:
- Vi har inga barn!
Men annars är sanningen den att hos både henne och Joakim finns ett gammalt och stort intresse för hundar i synnerhet och djur i allmänhet. Att de dessutom tycker om att jobba med valpar gör ju inte saken sämre.
Att det blev just rottweiler har en lite "snårigare" förklaring. Joakim ville ha schäfer, medan kriterierna för Vanja var en stor brukshund som kan man jobba med, bland annat ute i skogen, samt att den inte skulle vara alltför hårig. Lösningen på den ekvationen blev till sist just rottweiler.
Men hund är inalunda något nytt för det här kennelparet. De har funnits med i stort sett alltid.
Gilla människor
Att driva en kennel handlar inte bara om att tycka om hundar och djur. Man måste gilla människor också, om man är seriös. För det förutsätter en ordetnlig uppföljningsverksamhet. Man bör pusha på valpköparna så de gör de tester, som visar hur hundarna utvecklats vid olika ålder. Det rör sig till exempel om mentaltest för unghundar, vilket är oerhört viktigt för kenneln. Avkommor som bedöms som undermåliga i sådana test ger ju kenneln en tydlig vink om att den kombination (tik/hanhund) som användes inte var så lyckad och därför inte bör upprepas.
Det är också viktigt att få valparna bedömda på en utställning eftersom det ger bra information om hur avkommorna motsvarar den uppställda rasstandarden, samt även en del om mentaliteten.
Rätt grundsyn
För Vanja Kinch är den värdefullaste egenskapen hos valpköparen att denne har rätt grundsyn när det gäller hund.
- Som jag ser det är det viktigaste att hunden får bli en fullvärdig familjemedlem. Det innebär bland annat att man inte lämnar hunden ensam några längre stunder och att hunden får vara med familjen i olika aktiviteter. Hundar är ju högt utvecklade sociala varelser.
- Det är också oerhört viktigt att hundar får jobba. Inte minst med skallen. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att man är med i brukshundklubben och tränar och tävlar bruks eller lydnad. Det finns massor av andra aktiviteter som är nyttiga och bra för hundarna.
- Men det är naturligtvis jättebra om valpköparna väljer just brukshundklubben.
Givande hobby
Vad gäller framtiden så konstaterar Vanja först att det inte går att leva på kennelverksamhet i den skala hon driver den. Svarte Petter är en liten kennel. I allra bästa fall kan det gå ihop, om man låter bli att räkna arbetstid. Det är alltså att betrakta som en rolig och givande hobby.
- Vi har en avelstik som vi jobbat med, säger hon. Tre kullar med totalt 24 valpar har det blivit. Vi har ytterligare en tik, men hon har löpt vid fel tidpunkter för att vi skulle ha möjlighet att ta valpar efter henne. Nu är hon fem år gammal och därför blir det ingen kull efter henne.
- Men vi har sparat en tikvalp från den senaste kullen och förhoppningsvis ska hon bli vår nästa avelstik.
- Vi siktar mot att kunna ha en kull om året och det förutsätter två tikar. Vi får se hur det går.
Raka rör
När det gäller valparna och valpköparna, så kör Vanja och Joakim helt raka rör. Öppenheten är total. Nyligen sammanställde Vanja en enkät som gick ut till alla valpköpare och där de ombads att skriva ned alla eventuella problem som har noterats. Detta sammanställde hon och skickade ut resultatet till samtliga. Det hjälper valpköparna, och inte minste kenneln, att få en god totalbild av hur kullen blev. Det är sedan upp till var och en att tolka resultaten som de vill.
Hennes intresse för valpar och kennelns avkomma avspeglar sig på ett annat sätt också. Vanja utbildar sig till husdjursagronom och i det sammanhanget, i ämnet etologi (läran om djurens beteende) gjorde hon en studie på den egna valpkullen.
- Det var väldigt roligt och lärorikt, säger hon. Och studien gav ju en del intressanta resultat som kan vara bra att känna till inför framtiden.
Eftersom Vanja har planer på att i något sammanhang publicera sitt arbete ska vi inte närmare gå in på det här, bara rekommendera intresserade att hålla utkik efter det.
Ras med anor
Rottweilern har mycket gamla anor. Det sägs att de romerska härarna, som drog över halva gamla världen på sina erövringar, hade med sig hundar av rottweilertyp.
Den moderna rottweilern räknas dock som en tysk ras och den lär komma från staden Rottweil. Rasens föregångare på medeltiden användes som jakthund av vildsvinsjägare, men den har också använts som draghund och boskapshund.
Vid tiden för första världskriget kom man underfund med att de passade utmärkt att utbilda till polis- och vakthundar.
Intresset för rasen har genom åren gått upp och ned. På senare tid har den dock vuxit i populäritet och nu finns flera bra stammar runt om i Europa.
Rasen har vuxit för mycket i Sverige, anser många bedömare. Det innebär att många hundar hamnat i fel händer. Rottweiler är inte någon nybörjarhund. Att rasen ökat i populäritet framgår alltså av SKK:s senaste rasstatistik.
Kupering förbjuden
Dessbättre har dock populäriteten ännu inte inneburit att rasen drabbats av ett antal defekter, vilket ju annars brukar dyka upp när en hundras ska försöka möta en ökande efterfrågan. Men farhågorna finns.
Rottweilern är ju sedan gammalt en kuperingsras, dvs att man klippte av svansarna på valparna. Numer är det enligt lag förbjudet i Sverige. Fortfarande förekommer dock en hel del kuperade hundar av den här rasen och det beror på att det importeras en hel del från England, där kupering är tillåtet.
Sedan förbudet kom tycker väl de flesta som arbetar med sina rottweiler att det blivit mycket lättare att ''läsa'' hundarna. Nu kan man direkt och även på håll, förstå i vilken sinnesstämning hunden befinner sig.
Alla hundar behöver en fast, bestämd, konsekvent och vänlig uppfostran. Och det gäller att tillämpa detta redan från valpstadiet. Det gäller i synnerhet stora hundar som rottweiler.
Ingen sällskapshund
Det vill till att kunna tala tikens språk med valpen, redan när den är liten. För det kan vara minst sagt problematiskt att ge sig på detta när hunden blivit stor och väger 50 kg.
Det har understrukits att det här inte är någon ras för nybörjare. Man kan tillägga att det heller inte är någon ras för den som blott och bart är ute efter en sällskapshund.
De mår inte bra om de inte får arbeta och använda huvudet. Får de inget arbete, så skaffar de sig ett själva och då kan det bli något som är riktigt obehagligt.
Omkring den här rasen finns en rad fördomar. Det påstås till exempel att i rottweilern har vi att göra med en slagskämpe som ''skjuter först och frågar sedan''. Det är naturligtvis inget annat än just fördomar.
Mycket mod
Sant är att det är en hårdför ras, som alltså bör uppfostras med fast och vänlig hand. Det finns mycket självsäkerhet och mod i den och den kräver en hel del av husse/matte. Men den är ingalunda opålitlig, även om det här, liksom i alla andra raser, finns undantag.
Rottweiliern är en pålitlig, bra och intelligent brukshund för folk med lite vana från tidigare hundhållande.
Avslutningsvis några korta data om rasen. Hanhunden ska hålla en höjd av 60 - 68 cm och tiken 55 - 63 cm. Färgen är svart med rödbruna tecken. Kroppskonstitutionen är tung och kraftig, med rak och stark rygg. Benstommen är kraftig.
Hans Norling
hasse@zoonen.com
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio