Sockersöta australiska ekorrar
Vilda djur, Fakta & Information,
Av: Hasse, fre feb 8, 2002, 08:49
Visad: 29900 ggr, Länkar: 38 st, Röster: 2, Betyg: 
Sverige är ganska stort som djurhållarland. Intresset för sällskapsdjur är mycket stort och vi har en avpassad och bra "fauna" av djur att hålla. Genom åren har flera förslag att begränsa denna kommit. Ännu är den dock så frodig som den hittills varit. I stort sett samtliga våra sällskapsdjur är domesticerade. Annorlunda är det ute i världen.
I USA till exempel, finns i vissa stater helt andra möjligheter till djurhållande. Inte minst olika pungdjur har blivit oerhört populära där. Pungdjur är intressanta och värda att berätta om. Men vi tycker inte att de passar som sällskapsdjur. Men väl på välskötta, permanenta djurutställningar och på sådana har vi goda möjligheter att möta dem också i Sverige.
Pungdjuren tillhör en mycket gammal däggdjursordning vars medlemmar skiljer sig mycket åt. De kan vara rovdjurslika, gnagarlika, insektsätare och så vidare. Men de är alla mycket lika till sin biologi. Det som sannolikt fått dem att skiljas åt i utseende och levnadssätt är de olika ekologiska nischer de tagit i besittning. Gemensamt för de allra flesta är pungen, i vilken honan har sina bröstvårtor. Till denna pung söker sig ungarna, som vid födseln är mycket outvecklade. I pungen utvecklas de sedan och stannar där till de är mogna att klara sig själva.
De flesta pungdjur är lokaliserade till Australien och dess övärld. Ett par familjer finns i Amerika.
Det mest kända pungdjuret lär vara kängurun. Hur en sådan ser ut känner alla till. Men de här djuren finns som sagt i alla möjliga skepnader. Något som kan förefalla märkligt är att australiska pungdjur över huvud taget finns att skaffa, då ju landet har exportförbud på sina djur. Men det handlar förstås om odlade djur, vilka förmodligen sedan generationer tillbaka odlats utanför Australien.
Ekorre som flyger
Den australiska flygpungekorren, vars vetenskapliga namn är Petaurus breviceps, hör till de pungdjur som här och var i världen hålls som sällskapsdjur. Förmodligen är just den här flygpungekorren också det lämpligaste sällskapsdjuret bland pungdjuren.
Eftersom det är just pungdjuren som dominerar naturen på den australiska kontinenten, har dessa tagit i besittning ekologiska nischer som på andra håll i världen behärskas av liknande däggdjur. Sålunda lever flygpungekorren på ungefär samma sätt som exempelvis den vanliga flygekorren i USA, alltså i träden mellan vilka de kan förflytta sig genom att kasta sig ut i luften och glidflyga på sin flyghud som finns på båda sidor om kroppen, mellan fram och bakbenen, till ett närbeläget träd.
Ingen gnagare
Men den autstraliska flygpungekorren är alltså ingen gnagare, utan ett pungdjur som äter andra saker än de som våra gnagare sätter i sig. De här mycket renliga små djuren är mycket förtjusta i sötsaker. Därför äter de gärna frukt, men också nötter och annan vegetabilisk kost. Men födan ska innehålla ungefär 25 procent protein, vilket kan bestå av gräshoppor och syrsor. I naturen äter de mus- och fågelungar om de kan komma över sådant.
Detta att de är så förtjusta i sötsaker har förresten givit dem deras amerikanska populärnamn, sugar glider (sockerglidare). Men det är förstås inte att rekommendera att de får karameller. De bästa sötsakerna för dem är just frukt.
Blind i början
Liksom övriga pungdjur föds flygpungekorrarnas ungar mycket små och outvecklade. Arten föder 1 - 3 ungar som var för sig väger endast 0,19 gram. De söker sig till moderns pung där de fäster sig vid en bröstvårta. Efter drygt en vecka släpper de bröstvårtan och kan då visa sig. Ungen är dock fortfarande blind och behöver åtminstone en månad på sig innan den är helt färdig för livet.
Men innan de lämnar pungen kan det gå ytterligare en månad. Och själva proceduren att släppa spenen och helt lämna pungen kan ta upp till en vecka.
Som alla andra pungdjur är tiden mellan parningen och fram till dess att ungarna föds mycket kort. För de australiska flygpungekorrarna handlar det om 16 dagar.
Hjälpsam pappa
När den australiska flygpungekorrens ungar väl lämnat pungen, är ändå mamman eller pappan viktiga för dem. Ungarna "åker" gärna snålskjuts på mamman. Ungefär som många apors ungar gör, hänger de här ekorrungarna sig fast i moderns päls under förflyttningar.
Även pappan är mycket hjälpsam under uppfödningen av ungarna. Han tar ofta och gärna hand om dem. De gånger de inte är med mamman på upptäcktsfärder i buren/voljären, är de tillsammans med pappan i den holk (stor som en holk för dvärgpapegojor) som ägaren naturligtvis givit dem.
Ljudliga djur
Flygpungekorrarna är nattdjur, varför det är bäst chanser att se dem i full aktivitet tidigt om morgnarna eller sent på på kvällen. Enligt uppgift är det ganska lätt att tämja australiska flygpungekorrar. Särskilt gäller det ungar.
När de väl lämnat sina bon och är aktiva kan man, om man lyssnar ordentligt, höra prov på deras omfattande ljudrepertoar.
Det första ljud de brukar ge ifrån sig då de kommit hem till sin ägare är ett tystlåtet pipande eller surrande, det sägs låta ungefär som ljudet från en elektrisk pennvässare. De kan också tjattra, ungefär som vanliga ekorrar, frambringa nästan snarkande ljud och låta som gnyende hundvalpar och mycket mer. De hör utan tvekan till de däggdjur som är mycket välutrustade på ljud.
Andra pungdjur
Men det förekommer också att folk där borta håller opossum (som ju är inhemsk), pungrävar, kuskus, falangrar och annat. Men dessa pungdjur, om några, hör hemma (om de ska hållas i fångenskap) på välskötta djurutställningar där utbildad personal tar hand om dem.
När det gäller ekorrar kan nämnas att vi inte behöver bege oss längre än till Danmark och det landets zooaffärer för att finna sådana till salu. Men då handlar främst om amerikanska jordekorrar. Men på senare år har det blivit ganska vanligt med australiska flygpungekorrar också. De amerikanska jordekorrarna är lättskötta, blir lätt och snabbt tama och är mycket trevliga som sällskapsdjur.
Hans Norling
hasse@zoonen.com
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio