Zoonen.com

Djuren / Smådjur /

Klicka för att tipsa någon om denna sida. Klicka för att skriva ut denna sida.

 CHINCHILLA:  Hem | Forum | Artiklar | Bilder | Filmer | Annonser | Bloggar | Länkar




Chinchilla information!

Chinchilla, Övrigt,
Av: molly6, tor jan 14, 2010, 13:55
Visad: 6459 ggr, Länkar: 0 st, Röster: 4, Betyg: -

Historik
Chinchillan är en gnagare som kommer från Sydamerika, där den lever i Anderna, uppe i bergen. De är nattdjur och på dagarna gömmer de sig i bergsskrevorna och på kvällen kommer de ut för att äta. I det vilda äter chillan rötter, bark och torrt gräs.

Chinchillan som ursprungligen fanns i stort antal, jagades för sin fina päls. I början av 1900-talet fick den amerikanska bergsingenjören Mathias F. Chapman tillstånd från den chilenska regeringen att föra ut ett antal djur till Kalifornien. Projektet lyckades och 11 djuren överlevde (de förökade sig t.o.m. under resan), det är dessa djur som våra sällskapsdjur härstammar ifrån.

Idag är den vilda chinchillan fridlyst. Det finns ett fåtal stammar kvar i Anderna. Straffen är stränga om man skadar eller dödar en chinchilla.
Chinchilla som sällskapsdjur
Chinchillan är ett perfekt djur för den som jobbar eller går i skolan. Den är från början ett nattdjur, men de flesta brukar vänja sig ganska bra med den dygnsrytm familjen de bor hos har.

Den avger ingen revirdoft och har inga klor som behöver klippas, den har små naglar som den sköter själv.

Det är ett lättskött djur som sällan behöver veterinärvård. Den behöver heller inte vaccineras mot sjukdomar. Får chillan bara den mat och skötsel som den behöver och en bur som den trivs i samt mycket sällskap, så brukar allt fungera bra.

Chinchillan är väldigt social och gillar sällskap.


Chinchilla och allergi
Detta är ett djur som brukar fungera utmärkt för de som har pälsdjursallergi, men är man allergisk mot hö kan det vara värre, eftersom det är en del av chincillans dagliga mat.

Vi börjde med detta djur just på grund av pälsdjursallergi i familjen.
Att få en chinchilla tam
En chinchilla kan bli mycket tam, men alla chillor är små individer med en egen personlighet och alla är inte lika keliga. Det är naturligtvis lättare att få en liten unge tam, än ett vuxet djur som knappt fått någon mänsklig kontakt. Ju mer du håller på med ditt djur desto tamare kan det bli. Tålamod och att träningen sker då chillan själv vill är viktigt.

Det vanligaste felet man gör är att släppa ut chillan i rummet innan den blivit van med sitt nya hem ochh sin nya matte/husse. Det är inte synd om chillan om den får sitta i buren tills ni lärt känna varandra först. Låt det ta den tid som behövs.

Första tiden så sitter man vid buren och pratar med chillan så den lär känna dig och din röst samt sitt nya hem. Chillan är nyfiken, så om du lockar med ett russin, så kommer den fram och tar det. Efter ett tag så kan du sätta in handen i buren så den får komma fram och nosa och undersöka. När den känner sig trygg så hoppar den upp på handen. När detta fungerar så kan du försiktigt ta ut handen, men låta chillan sitta kvar.

När ni fått riktigt förtroende för varandra så kan den få komma ut och springa på golvet, men se till så att rummet är chilla-säkert och ha den under uppsikt hela tiden. Locka på chillan och ta upp den och sätt in den i buren. Börja med korta stunder. Jaga aldrig en chilla, den blir då stressad och förtroendet ni byggt upp raseras. Fråga gärna erfarna chillaägare hur de gjort med sina chillor.

Vår erfarenhet har visat att det är bättre med kortare stunder så att vistelsen ute i rummet inte blir tråkig, för då kan chillan göra bus. Man kan ha olika leksaker till dem, som t ex rör som de kan springa igenom, gungbräder, trähus. Ofta så räcker det med att du själv sitter på golvet och de får springa runt dig och upp i knät och så iväg igen…

Det är viktigt att du inte lämnar chillan utan uppsikt.

Man kan börja träna små ungar med att vänja sig vid händer, på så sätt blir det handtama fort. Här är det Honey's Stampe som får klättra lite...Vad bör man tänka på innan man köper en chinchilla
¤ Chinchillan kan bli över 20 år gammal, detta är viktigt att
komma ihåg. Bilden nedan: Lili snart 19 år.
¤ Chinchillan ska vara minst 10 veckor.
t Välj ett djur, som ser friskt ut och ger ett bra intryck och
som trivs med dig.
¤ När du håller i chillan ska den inte bitas! Unga djur är spralliga
till sin natur, men de bör vara vana vid händer och att hanteras.
Visserligen kan de unga nafsa lite (smaka på), men de ska
absolut inte bitas så det gör ont.
¤ Be gärna att få titta på föräldrarna.
¤ Se till att du får med övergångsfoder eller köp samma mat
som chinchillan är van vid att äta. Tvära foderbyten är inte bra.
¤ Stamtavla är bra om du får med. Stamtavla är vanligare att man
får hos privata uppfödare än i djuraffärer. Försök annars få
reda på så mycket som möjligt om föräldrar och syskon och
skriv ned det.


Lili är snart 19 år (2008) och är en bestämd gammal dam. Hon har aldrig varit sjuk.Buren
En bur till en chinchilla är olik alla andra smådjursburar. Först och främst är chinchillan mer beroende av yta på höjden snarare än golvyta. Den tar sig fram genom att hoppa mellan hyllor/grenar. Ett bra mått på en bur är 100 cm på bredden, ett djup på 50 cm och 100 cm hög. Många chillaägare bygger sina burar själva, men man kan även ha en papegojbur (eller stor parakitbur) om den är tillräckligt stor.

Att hålla dem i en gallerbur gör att det blir skräpigt runt om buren när chillan hoppar runt i buren och motionerar. Vissa chinchillor kan bli stressade av att sitta så öppet och inte kunna krypa undan och kura på dagen då den vill vila sig. För att hindra skräpet att fara ut i rummet så kan man t ex sätta plexiglas runt om gallerburen. För att få det mindre öppet kan man t ex sätta träskivor på taket och på två av burens sidor.

Hemmabyggda träburar av plywood och dörrar av galler (svetsat fyrkantsnät) är vanligast. Tänk på att inte använda ett impregnerat material eller spånskivor till, då chinchillor gnager en hel del på sin burs inredning och de kan bli sjuka av impregneringsmedel och lim. (Burbeskrivningar kan beställas från SCAF).

En rejäl gren i äpple, päron, asp, sälg eller vide som chinchillan både kan sitta på och gnaga på fungerar bra.

Till bottenströ är kutterspån lämpligast och det brukar vara lagom att byta bottenströet en gång/vecka. Man kan också använda trä- eller papperspellets (bara djuren inte äter papperspelletsen, som kan svälla i magen).

I buren ska det förutom matskål, höhäck och vattenflaska också finnas ett badkar med sand. Chinchillan badar i sand för att hålla sin päls fin. Den skall absolut inte badas i vatten.
Maten
Chinchillan ska ha fri tillgång till hö. En vuxen chinchillas dagsbehov av pellets är ca 2-4 matskedar. Oftast behöver du inte dosera, utan chinchillan äter det den behöver. Var noga med att den äter mycket av sitt hö, vilket är viktigt för att matsmältningen ska fungera normalt. Chillan ska ha fri tillgång till friskt vatten i en vattenflaska. Tänk på att montera den i sådan höjd så att djuret dricker lätt halvstående. Byt vattnet dagligen, och diska flaskan med jämna mellanrum.

Extra vitaminer och mineraler behöver inte ges om fodret är bra och inte för gammalt.

Gnagarblandningar är inte att rekommendera då dessa innehåller bland annat frön och nötter. Detta är alldeles för fett och sött. Chinchillan kan utveckla sjukdomar såsom fettlever och diabetes av fel kost. Andra problem som förstoppning och diarré uppstår ofta vid just fel foder. Även färska grönsaker och frukt är klart olämpligt att ge till en chinchilla, deras tarmsystem är helt enkelt inte anpassad för att ta hand om denna föda.

Som godis kan man ge t ex några russin (lösande i större mängd), en liten bit knäckebröd eller mariekex, några kornflakes, johannesbröd eller torkade nypon. En chinchilla blir också glad för en pinne från ett fruktträd som äpple eller päron eller från trädslagen sälg, asp eller vide (ej stenfrukter som t?ex körsbär och plommon). Tänk på att trädet inte är besprutat eller står nära en trafikerad väg.

Speciella gnagstenar för chillor finns också. Lite om avel
Chinchillor blir könsmogna vid 3–8 månaders ålder. Honor bör inte bli dräktiga förrän de är ca 12 månader. Detta för att de ska utvecklas både fysiskt och psykiskt. Honan löper ca var 28:e dag (1–3 dagar) hela året. En chinchilla går dräktig i 111 dagar, vilket är lång tid för ett sådant här litet djur (jämför gärna med t ex hamster som är dräktig i ca 16 dagar, en katt ca 62-65 dagar).

Det kan ta lång tid att introducera en ny partner. Man kan ställa chinchillornas burar tätt intill varandra så att de kan vänja sig vid varandra, utan att komma åt att bitas. De kan också byta burar, bada i varandras badkar eller också låta dem träffas på sin ”utetid” i rummet. Ha dem under uppsikt och var beredd på att rycka in och sära på dem, ifall de börjar bråka!

Innan man sätter ihop ett par så är det en del att tänka på, t ex Alla färger passar inte ihop? Kan jag behålla ungarna, har jag plats? Vad gör jag om det blir förlossningskomplikationer? Vill du ha mer info kan du kontakta en erfaren uppfödare eller sällskapsföreningen för chinchilla SCAF’s uppfödarråd.

En nyfödd unge väger ca 30–65 gram beroende på antalet ungar i kullen. Vanligast är 1–3 ungar, även om det har hänt att honor fått upp till åtta stycken. Detta är mycket ovanligt. Ungarna föds med öppna ögon och päls och efter bara några timmar följer de sin mamma i buren. Det dröjer inte många dagar innan de tar sig upp på hyllorna. Första veckan börjar de även provsmaka av pellets och hö. Se till att de inte äter för mycket, då de är små och har känsliga magar. Var noga med att även ungarna når vattenflaskan. Tips: Sätt in en extra vattenflaska på lägre höjd till ungarna.

Vill du undvika att din hona blir dräktig igen bör du sära på paret innan födseln. Honan löper oftast om omedelbart efter födseln. Pappan är väldigt bra att ta hand om sina barn och man får väga för- och nackdelar här. Men en hona bör inte få för många kullar efter varandra, det sliter på henne.

Om du har en hane och en hona som bor ihop och inte vill att de ska få ungar, kan man kastrera hanen. Kontakta din veterinär för mer information angående kastrering.



Chinchillahanar är jätteduktiga att ta hand om sina barn. Här är Knytet med en av sina ungar.Sjukdomar
Det är sällan en chilla blir sjuk, men det som kan drabba en chinchilla



Bild: Margit likkainen





Användarnamn

Lösenord


Bli medlem nu!Inte medlem än?
Klicka här för att bli det! Det är gratis att Zoona!

 
 

Externa länkar

 
 

Sök på Zoonen

 
 
Medlemmar    Artiklar

 
 

Tipsa en vän!

 
 


Ditt namn:

Din e-postadress:

Din väns e-postadress:


 
 

Inloggade just nu

 
 
 


1 som tar hand om sina djur.

 


© 2014 Zoonen, Om Cookies
Annonser