 
Lure coursing
Hundsporten med styrka, fart och fläkt
Övrig hundsport, Övrigt,
Av: Hasse, fre mar 8, 2002, 14:09
Visad: 8067 ggr, Länkar: 8 st, Röster: 1, Betyg: 
Whippet race känner den hundkunnige till, även om det kan betraktas som en något udda sport. Det är alltså kapplöpning på rak bana för små vinthundar. Men "lure coursing", vad är det? Även det är en sport för vinthundar, fast av alla raser.
I vårt land är det fortfarande en tämligen liten sport, även om den är på stark frammarsch. Enkelt uttryckt kan den beskrivas som hetsjakt på ett konstgjort byte ("luren"). Under påskhelgen samlades ett 30-tal entusiaster på en äng strax söder om Femsjö för att träna sin sport. Det var fartfyllt, kraftfullt och spännande. Och det stod fullständigt klart att hundarna stortrivdes!
Egentligen handlar det om samma sak när whippets springer rak bana och när de och greyhounds springer rundbana, alltså jakt på ett konstgjort byte. Det kan vara en skinnbit, eller helt enkelt en plastpåse. Men där slutar egentligen likheterna.
För det första, så är lurecoursing öppet för alla vinthundraserna, alltså även whippets och greyhounds, liksom saluki, borzoi, irländsk varghund med flera. Även hundar av annan ras brukar prova på och ha jättekul.
Lure coursing är, i motsats till de ovan nämnda sporterna, inget race på rak eller oval bana. Med hjälp av en elmotor, som drivs av ett bilbatteri, dras "luren" via linhjul runt en upp till 800 meter lång bana där ett flertal kurvor och "knixar" finns, allt för att imitera harens eller kaninens flykt. Det hela blir en simulerad jakt efter dessa kvicka små däggdjur och för vinthundarna, som har den sortens jakt i generna, en nyttig prövning för såväl huvud som muskulatur.
Startsträcka
- Kraven på banan är att det ska finnas en 40 - 60 meter lång startsträcka och en lika lång slutsträcka, berättar Ingela Hägg, som var en av de som arrangerade och ledde träningen utanför Femsjö.
- Men emellan dessa sträckor ska det vara kurvigt och knixigt, utan att vara för snävt, säger hon.
-Det är också viktigt att den som kör motorn kan sina saker. Det gäller att sakta in i kurvorna och dra på när det blir raksträckor.
Sporten blev officiell i Sverige för några år sedan, även om Salukifolket hållit på med det här sedan 1977. Det hela började i USA och där hölls de första officiella tävlingarna 1972.
Dessa tidiga svenska utövare har också kunnat erövra inofficiella championat. Men numera har SKK sanktionerat sporten och tagit in den under sina vingars beskydd. Det innebär att officiella brukschampionat numera delas ut.
Första officiella
Den första officiella tävlingen i vårt land hölls för ett par år sedan i Björketorp, mellan Kinna och Varberg. Arrangörer var Svenska Vinthundklubben Västra LC-sektionen, som också kör träningar i princip varje helg.
Vid riktiga tävlingar släpps hundarna i par, eftersom det är ett naturligt sätt för vinthundar att jaga. Av säkerhetsskäl är de, liksom exempelvis whippets under tävling, försedda med munkorg under racet. Eftersom vana lure coursing-hundar vet vad det handlar om och tycker det hela är enormt roligt, har de som håller hundarna inför starten fullt sjå.
- Vi kan inte ha halsband på dem under loppen eftersom det kan vara livsfarligt om de snärjer in sig eller fastnar någonstans, säger Ingela Hägg. Så det blir till att hålla fast hundarna så gott det går ändå.
Håll hundarna
När tävlingsledaren höjer sig röst och ropar "Håll hundarna", är det dags. Det är signalen för folket i publiken att kika ut på banan och att hålla de egna hundarna, vilka oftast brinner av iver att få vara med, under kontroll.
Strax därpå startar lure-piloten betet. Lure-piloten är den person som kör elmotorn vilken drar in linan "haren" är fästad vid.
Vid starten ska hundarna fixera den flyende "haren" och vara mycket heta på uppgiften. Det gäller för förarna att ha ordentligt uppvärmda hundar. När tävlingsledaren ropar "Tally-Hoo" släpps hundarna och då börjar en rapp och yster dans efter det undflyende låtsasviltet.
Men innan tävlingen börjar går hela gänget, med hundar, runt och besiktar banan.
- De måste kunna den, för de ska själva lägga ut linan, berättar Ingela Hägg.
Fem moment
Domarna, två till antalet, koncentrerar sig på att bedöma fem olika moment: snabbhet, uthållighet, entusiasm, följsamhet och rörlighet.
Bedömningen tarvar måhända en lätt fördjupning?
o Snabbheten, tror man, borde kunna mätas i tid. Men eftersom hundarna väljer sin egen väg genom banan kan det inte bli rättvisande. Istället kikar domarna på om hundarna verkligen jobbar för att få mesta möjliga fart. Hundar som tar långa kraftfulla steg och sträcker ut ordentligt premieras, medan de som springer med högburet huvud och närmast skuttar fram får lägre poäng.
o Uthålligheten tittar domarna förstås på mot slutet av loppet. Men banorna bör vara längre än 600 meter för att detta ordentligt ska kunna bedömas.
o Entusiasmen måste vara hög och det ska tydligt synas att hundarna inte vill något annat än att så snabbt som möjligt få sätta tänderna i "luren". Denna vilja ska klart dominera över eventuella störningar från publik, andra hundar och den hund som springer med i loppet.
o Följsamheten bedöms efter hur noggrant hunden följer trasans väg över banan. Man tillåter en viss avvikelse eftersom det ju ändå handlar om jakt och ett visst mått av samarbete mellan hundarna. Men hundarna ska hela tiden ha uppmärksameten på "luren", även i de tväraste svängar. Det händer att gamla garvade lure coursing-hundar klurar ut vad det handlar om och springer direkt ner till motorn och inväntar bytet där. Sådana hundar går det inte att lura, om uttrycket tillåts.
o Rörligheten tar fasta på hur hundarna arbetar sig igenom kurvorna. Hundarna ska inte ta vida svängar eller sakta in, utan hålla full fart även där det svänger. Hög fart genom kurvorna och förmåga att parera eventuella hinder och ojämnheter på banan premieras. Här gäller det för domarna att vid bedömningen ta hänsyn till hur hunden är konstruerad. En tyngre hund måste förstås tillåtas arbeta annorlunda än en lätt och smidig.
Två heat
De här fem momenten kan ge maximalt 20 poäng var. Maxpoängen totalt ligger alltså på 100. En tävling avgörs i två heat. I det första tävlar hundarna i samma ordning de anmälts. I heat två blir startordningen efter placeringen i första framträdandet. Följdaktligen vinner den som samlat flest poäng. Hundar som beter sig illa på banan, tacklar och gör utfall mot heatkamraten diskvalificeras.
Det handlar alltså om en subjektiv bedömningssport, ungefär på samma sätt som inom den ännu så länge väsentligt mer utbredda lydnaden.
I Sverige är alltså det här ännu så länge en sport för de verkliga entusiasterna, dock ej de sista entusiasterna. Lure coursing spås en lysande framtid här i landet. Kanske blir det omsider som i Finland, där lure coursing är enormt populärt och där tävlingarna brukar locka ett par hundra deltagare.
Allsidig träning
Eftersom det är stora krafter i rörelse vid lure coursing, hundarna kommer ibland upp i farter på 60 km/timme, måste deltagarna skriva under en försäkran om att de kan reglerna och i övrigt vet vad det handlar om.
- Det har hänt att folk har fått benet avslaget efter en kollission med en lure coursing-hund i full fart, säger Ingela Hägg.
Whippet race nämndes inledningsvis. Det finns ytterligare en intressant beröringspunkt till den sporten. För en tid sedan visade det sig att svenska whippethundar hade svårt att hänga med sina finska motsvarigheter vid tävlingar. Det visade sig att de finska whippethundarna, i motsats till de svenska, ägnat sig mycket åt lurecoursing vilket gav en synnerligen allsidig träning av musklerna som de hade stor nytta av också på rak och rund bana.
Fotnot: Information om den här sporten finns att få på Internet, på adressen http://www.vinthund.se/vastra. Där finns också uppgifter om träningar, när de ska hållas och var. Dessutom finns ett flertal kontaktpersoner på den här siten.
Hans Norling
hasse@zoonen.com
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio