Zoonen.com

Djuren / Hundar / Hundraser / Grupp 2: Schnauzer, Pinscher, Molosser, Bergs- och Sennenhundar /

Klicka för att tipsa någon om denna sida. Klicka för att skriva ut denna sida.

 GRAND DANOIS:  Hem | Forum | Artiklar | Bilder | Filmer | Annonser | Bloggar | Länkar




Grand Danois, Fakta & Information,
Av: Eleganza, mån feb 28, 2005, 23:18
Visad: 16643 ggr, Länkar: 2 st, Röster: 6
Betyg:

Värt att veta om Grand Danois
Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs för att man skall lyckas och trivas med sin hundras.
Grand Danois är en av våra mest snabbväxande raser. En valp väger 600 - 800 gram som nyfödd och på ett år är hanvalpen uppe i cirka 70 kilos kroppsvikt. Alltså en kolossal explosion i tillväxt. Misstag under uppväxten i form av t. ex. fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande konsekvenser. Under senare år har de flesta uppfödare gått över till att enbart ge torrfoder och detta underlättar betydligt för valpköparen.

Ännu finns dock risken kvar att valpköparen vilseleds av "goda" råd från andra än uppfödaren "en så stor valp behöver massor av tillskott". Alltså ett mycket felaktigt påstående. Lagom mängd torrfoder (kanske med lite filmjölk i för smakretning) så att valpen ej blir för fet, ger bästa tillväxthastigheten och minsta skelettproblemen.

HÄLTOR
Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt predisponerande faktorer kan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor förekommer (ej så ofta nu som förr - foderstaten är ju bättre nu) så kallad osteochondros, dvs en bit av ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam process som gör att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv, i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds- och höftledsfel är ovanliga på grand danois. Svenska Grand Danoisklubben rekommenderar avel enbart med hundar med friröntgade höftleder. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär uppsökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen är halt därför att den har växtvärk", en hälta är en varningssignal att något är fel!

MAGSÄCKSOMVRIDNING
De flesta hundraser kan få vad som populärt kallas magomvridning. Det är dock inte hela magsäcken som vrider sig, utan enbart övre delen (fundus) som gasfylls, utvidgas och ändrar läge, så att gasen ej tar sig ut. Hunden blir orolig, får spända bukväggar och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man ej säkert, men stora matportioner, stor vattenkonsumtion, motion nära utfodringen osv kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd. Åk genast till djursjukhus eller större veterinärklinik som har resurser att ta hand om och hjälpa hunden tömma magsäcken. Återfallsrisken är stor, varför en operation rekommenderas, en tid efter det akuta tillståndet, varvid magsäcken sys fast i rätt läge.

HALSINFEKTIONER
Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp för vidare problem.

I övrigt är rasen relativt frisk och bör vara rätt ras för en intresserad.
Men som sagt, liten blir stor på ett år och utrymme krävs både inom- och utomhus åt en så stor hund.

Rashistorik och lite till....
Vår moderna grand danois har enligt nutida kynologer fått sin form i Tyskland. Grand danois är en ädel, lugn och värdig hund. En hundvärldens Apollo. Den är trogen sin familj och håller en viss distans till främlingar.

Förfäderna till dagens eleganta grand danois var stora, tunga och ganska klumpiga stridshundar som kom till Mellaneuropa från öster under de keltiska folkvandringarna. Germanska folkstammar använde dessa stridshundar som vakthundar vid sina borgar. Även under romarnas erövringståg mot Gallien och Germanien fördes dessa doggar mot norr. Romarnas hundar kallades molosserhundar och kan liknas något vid dagens rottweiler. Som stridshundar och jakthundar var de mycket effektiva. Från 1400-talet förekom export av jaktdoggar från Storbritannien till kontinenten. Dessa hundar var för stora och tunga för att klara av storviltsjakten. Därför började man korsa in stora vinthundar, huvudsakligen föregångare till dagens irländska varghundar och skotska hjorthundar. I Europa började så en rad furstar bedriva avel och avelsarbetet lade grunden till vår moderna grand danois.

Under 1800-talet gick doggstammen kraftigt tillbaka i Tyskland men genom Bismarcks stora kärlek för grand danois väcktes åter intresset för rasen. Under 1870-talet började tyskarna tycka att en hund med engelskt/tyskt ursprung inte skulle ha ett rasnamn som utpekar den som dansk. Olika namn som tigerdogge och ulmerdogge provades. 1880 kom första rasstandarden och man bestämde sig för namnet deutsche dogge. 1937 bestämde FCI att det står varje land fritt att själv bestämma rasnamnet. England och USA tog great dane, Tyskland givetvis deutsche dogge och Italien alano. Det italienska namnet syftar på de ursprungliga doggarna - sk alaunt- troligen det mest riktiga.

Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt.

Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill bli klappad, ligga i sängen och sitta i knät (med sin bakdel). Genom sin storlek kan grand danois också fylla en vaktande funktion. Det räcker med att den visar upp sig för att hålla inkräktare borta.

En nyfödd grand danois väger 600 - 700 gram och vid ett års ålder väger en hane ungefär 70 kilo. Alltså en explosion i tillväxt och då förstår man lätt att första året är en känslig period. På grund av den snabba tillväxten är det mycket viktigt att valpen får tillräcklig vila och sömn, rätt utfodring och lagom motion.

En grand danois-valp skall inte motioneras i vanlig bemärkelse. Den skall givetvis få röra sig fritt, leka med andra jämnstora hundar, men allt under kontroll och inte i för långa tidsperioder. Hundens aktiviteter bör ske på underlag som är halkfria. Onödigt spring upp och ner i trappor bör förhindras. Hala golv bör täckas med stillaliggande mattor osv.

En mycket känslig period i valpens liv är när den byter tänder vid 4 - 6 månader. Då bör man inte utsätta valpen för ansträngningar i onödan. All vaccination i denna ålder bör undvikas. Det är inte ovanligt att den påverkan på valpen som vaccinet kan ge, kan utlösa skelettutvecklings rubbningar. Ibland av sådan art att det inte går att kurera.

Viktigt för den växande valpen är också vad den erbjuds att äta. Nutidens grand danois-valpar har betydligt färre skelettutvecklingsproblem än tidigare. Detta beror bl.a. på att utfodringen är baserad på balanserade helfoder och inte hemkokt föda med diverse tillskott i felaktiga proportioner. Tyvärr finns fortfarande risk för felaktigheter i utfodringen genom att det balanserade helfodret också kompletteras med diverse tillskottsgivor. Något som leder till obalans i foderstaten.

Svenska uppfödares erfarenheter talar för att grand danois-valpar växer i lagom takt och med hållbart skelett som resultat, om de får ett vuxenhelfoder. Högenergifoder har av erfarenhet visat sig öka risken för alltför snabb tillväxt och skelettrubbningar som resultat. Tyvärr finns skiljakligheter i uppfattning mellan fodertillverkare och uppfödare i detta avseende. Fodertillverkarna vill påstå att högenergifoder är ett måste för storvuxna raser, något som lång erfarenhet av uppfödning av bl.a. grand danois talar emot.

Grand danois är inte någon komplicerad ras, men man bör tänka sig för mer än en gång innan man köper en. Valpen blir stor och kräver utrymme och en fast, stark hand som vuxen. Fostran skall börja tidigt för att hunden som vuxen skall fungera bra. Alltför ofta kommer valpköparen åter när framförallt hanvalpen blivit 10 - 12 månader, för att man inte klarar av sin hund längre. Olater hos en dvärghund kan man hantera, men en stor grand danois som tillåts hoppa kan välta både folk och föremål. Eller en tuggande uttråkad grand danois som kan göra stora hål i både väggar och inredning.

Man måste som valpköpare vara beredd att gå valpkurser och enklare dressyrkurser för att få en grand danois som sedan skall kunna fungera i det dagliga sociala livet.

När man bestämt sig för en grand danois bör man se sig om, försöka träffa hundar både hos uppfödare, på utställningar och andra tävlingar, för att se att det är just en sådan stor hund man vill ha.

En seriös uppfödare ser därefter till att man som valpköpare får all den information som behövs i form av noggranna matlistor och råd om skötsel. Även sedan valpen lämnat kenneln skall uppfödaren känna sitt ansvar. Enligt köplagen är uppfödaren medansvarig till valpen fyllt två år men förhoppningsvis känner uppfödaren ansvar under hundens hela liv.





Användarnamn

Lösenord


Bli medlem nu!Inte medlem än?
Klicka här för att bli det! Det är gratis att Zoona!

 
 

Externa länkar

 
 

Sök på Zoonen

 
 
Medlemmar    Artiklar

 
 

Tipsa en vän!

 
 


Ditt namn:

Din e-postadress:

Din väns e-postadress:


 
 

Inloggade just nu

 
Katter
Akvaristik
Katter
Akvaristik
Smådjur
 
 


4 medlemmar som är duktiga på att betygsätta Zoonens material

 


© 2014 Zoonen, Om Cookies
Annonser