 
Silba en riktig supermorsa
Cane corso-tik födde 14 välskapta valpar – svenskt rekord för rasen
Grupp 2: Schnauzer, Pinscher, Molosser, Bergs- och Sennenhundar, Uppfödning & Avel,
Av: Hasse, fre apr 1, 2005, 12:19
Visad: 5189 ggr, Länkar: 4 st, Röster: 1, Betyg: 
Silba, 2 år, bosatt utanför Våxtorp i Halland är inte bara en typisk representant för sin något udda ras, cane corso, hon är dessutom en riktig supermorsa. Faktiskt så ”super” att hon satt svenskt rekord. För sju veckor sedan (april 2005) födde hon 14 välskapta valpar! Och det är svenskt rekort för rasen.
Med tanke på att hundarna har tio spenar, kan man tänka sig att det från tid till annan varit rena huggsexan kring mamma Silbas juver.
– Jo, så är det, säger matte och kennelägaren Ann-Helen Djivjak. Men jag har inte nappat en enda en av valparna. Istället har jag varit med när de diat och sett till att det blivit en fördelning så at alla fått äta sig mätta.
– Däremot har jag naturligtvis givit Silba extra mycket mat, eftersom det mesta hon får ju gått åt till att producera mjölk åt valparna.
Nu är valparna sju veckor gamla och de är alla synnerligen livskraftiga och välvuxna.
Fader till valparna är hd-fria tjeckiska importen SUCH Louis Corso Z Machova Kraje som finns på Sejpejos kennel och detta är även hans första kull.
Ann-Helen har haft den här rasen sedan 2001.
Började tidigt
– Men jag har varit intresserad av masstiffraserna sedan 1978 och cane corso sedan 1997 efter att ha läst om den i Hundsport. Men jag väntade tills den första kullen efter hd-fria föräldrar dök upp innan jag bestämde mig och köpte min första valp, säger hon.
Hd-fria innebär att höfterna är röntgade och förklarade fria från höftledsdysplasi.
Men hennes bana som hunduppfödare och ägare av Kennel Ladylufs började tidigare och med en helt annan ras, nämligen cavalier king charles spaniel, som hon höll på med till 1991. Därefter blev det ett mellanspel med engelsk mastiff innan hovawart kom in i bilden. Numera är det just hovawart och cane corso som gäller för kenneln.
I dag har Ann-Helen tre cane corso, varav en är en fodertik som bor i en annan familj. Hon har också en hovawarttik hemma.
Med hunduppfödning började hon 1985 och firar i år (2005) 20-årsjubileum med sin kennel.
Samtliga hennes raser inräknade, så var rekordkullen nummer femton i ordningen.
Meritera
För att det ska gå lätt att finna nya, bra hem åt valparna så gäller det att hålla hög kvalitet på uppfödningen. Och det får man bland annat genom att hålla rastypiska individer och välja lämpliga kombinationer i aveln. Men också genom att meritera de egna hundarna på utställningar. Ann-Helens cane corso, de är alltså två till antalet, har klarat sig bra därvidlag. Bland Silbas meriter finns inte minst ett mycket bra MH (kallas lite slarvigt mentaltest, men är i själva verket en beskrivning), bir-valp och fyra i gruppen och vinst i unghundskonkurrensen på den stora SKK-utställningen i Sofiero, Helsingborg.
– Men det är egentligen först nu hon är riktigt färdig och kan börja konkurrera på allvar. Så hon har absolut framtiden för sig, säger matte Ann-Helen.
Vad gäller valparna, så är drygt halva kullen såld.
– Men det får hellre dröja lite än att valparna kommer i fel händer. Jag vill att de ska komma till människor som vill jobba med dem, säger Ann-Helen.
Det är ju också en merit att Silba är hd-fri efter hd-fria föräldrar!
Vakthund
Cane corso är från början en vakthund från Italien. Den räknas inte som brukshund i vårt land, men har ändå mycket av brukshundarnas egenskaper. Därför lämpar den sig bland annat för de typiska bruksgrenarna, som spår, sök och även lydnad. Det finns individer i rasen som jobbar med såväl bevakning som räddning. Typiskt brukshundsjobb alltså.
Historiskt har den använts till en hel del, exempelvis jakt på vildsvin och storvilt, vakt/skydd av gårdar, mark och människor.
Rasens ursprung finner vi så långt tillbaka som romartiden, nämligen hos de gamla molosserhundarna. Förr var cane corso-rasen spridd över hela Italien, men under senare århundraden har den omhuldats i södra landsändan, kring Apulien.
I rasstandarden säger man så här om rasnamnet: Rasnamnet kommer från latinets "cohors", som betyder "försvarare och väktare av gården".
Robust
Enligt samma rasstandard heter det så här om helhetsintrycket: Cane Corso skall vara en medelstor till stor hund, robust och kraftig men ändå med en viss elegans. Den skall ha kraftfull och torr muskulatur.
Och så här heter det om rasens uppförande och karaktär: Cane Corso är väktare av egendom, familj och boskap. Rasen är synnerligen vig och den är lättlärd. Förr användes den till att driva boskap och till jakt på storvilt.
Avslutningvis kan sägas om cane corso, att det är en kraftfull och vacker ras som utstrålar styrka och arbetsvilja. Kan mycket väl vara ett fint alternativ för den som söker en rejäl hundras att arbeta tillsammans med.
Korta fakta om rasen: Färger: svart, blygrå. skiffer, ljusgrå, ljus och mörk fawn och brindle.
Bett: Trångt underbett (tångbett tolereras) och 42 tänder
Mankhöjd: hanhund 64-68 cm, tikar 60-64 cm (+/- 2 cm)
Vikt: 45-50 kg.
Det är en kuperingsras. Både svans och öron kuperas i länder där detta är tillåtet. I Sverige är kupering förbjudet.
Rasen blev FCI-godkänd så sent som 1996 även om den ursprungligen är gammal. Antal registreringar i Sverige är 1998 1 st (den första kom in då), 1999 13 st (de första kullarna föddes då), 2000 47 st, 2001 69 st, 2002 23 st, 2003 88 st och 2004 105 st. Hittills i år (april 2005) är cirka 50 valpar födda så det blir nog mer än 100 i år med.
Hans Norling
hasse@zoonen.com
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio