Zoonen.com

Djuren /

Klicka för att tipsa någon om denna sida. Klicka för att skriva ut denna sida.

 AKVARISTIK:  Hem | Forum | Artiklar | Bilder | Filmer | Annonser | Bloggar | Länkar


Akvarieteknik | Fiskar & Vattendjur




Pirayor - inte bara blodtörstiga rovdjur

Fiskar för försiktiga och kunniga akvarister

Akvaristik, Fakta & Information,
Av: Hasse, mån mar 25, 2002, 08:57
Visad: 46345 ggr, Länkar: 13 st, Röster: 2, Betyg:

En farlig stimfisk, som om den är hungrig, angriper allt som rör sig och snabbt sliter köttstycken ur offrets kropp, även om det är stort, så att det dör bara på några minuter. Det skulle kunna vara blodtörstiga hajar, men det handlar faktiskt om en grupp fiskar som är ganska vanliga som akvariefiskar, nämligen pirayorna. Denna fisk som, beroende på art, blir 25 - 40 cm lång, kan i stora stim på ganska kort tid göra slut på så stora djur som vildsvin. I akvariet får de dock hålla till godo med annat animaliskt foder, till exempel fiskkött eller fiskrens.

Namnet piraya döljer egentligen en massa fiskarter. En del är utpräglade rovfiskar. Andra inte fullt så rovgirirga. Och några stränga vegetarianer! I sina hemländer i Sydamerika har de olika arterna också olika namn. Men för enkelhetens skull, kallas alla rovfiskar i gruppen för piraya. Även en del av vegetarianerna får bära detta namn och fruktas och hatas felaktigt på grund av detta. Exempel på inhemska namn är "piranhas" och "pirambebas".
Det finns alltså "pirayor" som lever enbart på en vegetabilisk kost och som dessutom gör stor nytta. En av dessa är pacun (Colosoma nigripinnis), vilken för övrigt finns att se på bl a Tropikcenter i Halmstad. De flesta av de växtätande pirayorna håller sig till vattenväxter och blad från övervattensväxter, som hänger ned över vattnet. Pcun är ännu mer specialiserad vegetatrian än så, den vill helst ha frukt. Den "jagar" fallfrukt som träden längs floderna lämnar ifrån sig. I fångenskap serveras de bland annat äpplen, som de äter med god aptit.
Men även om pacun och de andra växtätarna i pirayagänget lever av vegetabilisk kost, kan de vara synnerligen ofördragsamma mot andra fiskar och andra djur som kommer för nära.
Dessa växtätande pirayor är sällsynta i akvarierna och anledningen till det är just den stora nytta de gör. Genom sin stränga växtdiet håller de floderna öppna. Om dessa fiskar utrotades skulle stora flodområden snabbt växa igen.

Sågtänder
Därför är det också ofta förbjudet att föra ut dem från hemlandet. Trots detta förekommer en hel del av de växtätande pirayorna i handeln. En anledning till detta är att man på olika håll i världen framgångsrikt lyckats odla dem.
Till de vanligaste arterna man ser i butikerna hör den med det vetenskapliga namnet Pygocentrus natteri, en köttätare. I naturen blir de ca 30 cm långa och de finns i större delen av tropiska Sydamerika. I akvariet blir de något mindre.
Pirayorna finns i familjen Serrasalmidae och flera av arterna bär "förnamnet" Serrasalmus, vilket är sammansatt av latinets serra och salmo, alltså såg och lax (familjen omfattar cirka 50 arter i släktena Pygocentrus, Pristibrycon, Pygopristis, Serrasalmus och Catoprion). Pirayorna hör till tetrorna (laxkarparna) och det vetenskapliga namnet berättar att vi har att göra med en tetra som har sågtandsliknande tänder. Det sammanfattar pirayan ganska bra!

Lek i akvariet?
Många undrar om det går att få pirayor att leka, om de är yngelvårdande och hur man driver upp ynglen.
Det tycks vara så att pirayor vill ha grumligt vatten när de ska leka. Man får alltså hitta på ett sätt att grumla lekakvariets vatten, utan att det blir förstört.
Man måste flytta över lekparet till ett särskilt akvarium. Leken går sedan till så att fiskarna, som då ändrat utseende och blivit färgstarkare, simmar runt varandra i små cirklar. Då och då stöter de till varandra med munnen. Nästa fas är att fiskarna pressar sig tätt tillsammans och börjar vibrera.

Hjälps åt
Detta pågår en stund och fiskarna är vända åt samma håll. Sedan böjer honan ned bakre delen av kroppen i gruset och virvlar upp det en smula. Samtidigt stöts äggen ut. Hanen avger sin mjölke på ungefär samma sätt.
De hjälps sedan åt att fördela rommen i gruset. Då ser det ut som om de tuggar runt i bottenmaterialet.
Leken varar i ungefär fem timmar med korta och täta avbrott.
Efter ungefär fem dygn är ynglen frisimmande. Dessförinnan liknar de en liten geleklump i den grop som honan bevakar. Sedan de blivit frisimmande kan de utfodras med artemia. De växer snabbt och bör få grövre och grövre foderdjur.

Tusentals yngel
Tänk på att alltid hålla pirayayngel mätta, annars kan man räkna med att syskonen förfaller till kanibalism.
Kullarna kan innehålla flera tusen yngel. Man ska alltså veta vad det är man gör om man tänker odla piraya. Enklast är att sortera ut ett fåtal av de yngel som verkar störst och har bäst chanser att växa upp och behålla dem.
Ett pirayaakvarium kan inredas med några rejäla stenar, ett par mangroverötter och några typiska växter, t ex amazonsvärdplanta. Ett ordentligt filter rekommenderas också. Givetvis måste akvariet vara stort. En behållare på minst 200 liter rekommenderas, för det handlar som sagt om stora fiskar.

Värt besväret
Den som vill satsa på att odla dem bör, som brukligt är med de flesta fiskarter, starta med minst 10 ungfiskar som får växa upp tillsammans och med tiden para ut sig. Det är absolut värt besväret att försöka få tag i avelsdjur som inte är besläktade med varandra. Man kan ju till exempel köpa sina ungfiskar i olika affärer. Det bör ju öka chansen att närmare släktskap inte finns. Även om till och med syskon ofta får livsduglig avkomma, så ökar risken för inavelsdefekter med tiden.
Eftersom pirayor inte har några säkra yttre könsskillnader får det bli en liten chansning när avelsfiskarna anskaffas. Men möjligheten att få minst ett par ur åtta fiskar är ju ändå ganska stor. Tumregeln är annars att hannarna har en rakare buklinje, medan honorna är mer runda i kroppsformen.

Intressant beteende
Det är inte helt lätt att odla piraya. Men varför inte försöka?
Pirayor äter till exempel rått kött, lever och fisk. Man kan ge dem omväxlande levande fisk (om man har sådan och om man inte tycker det är obehagligt) och rått kött. Utfodra ungefär ett par gånger i veckan. Levande foder ökar lusten att leka.
Temperaturen i pirayaakvariet kan ligga runt 28 grader.
Kom också ihåg att piraya inte är någon fisk för sällskapsakvariet, utan passar bäst för den verkligt specialintresserade, som då har den i ett särskilt inrett artakvarium. Eller på offentliga utställningar.
Pirayor är, med några undanta, vackra endast under lektiden. I vanliga fall är de ganska slätstrukna fiskar. Det enda som egentligen är roligt med dem är deras intressanta utpräglat rovgiriga beteende.

Fotnot:
PIRAYOR - Arter
Genus Pygocentrus (äkta pirayor, köttätare, stimlevande)
Pygocentrus Nattereri (rödbukad piraya 35cm)
Pygocentrus Cariba (svartfläckad piraya 35cm)
Pygocentrus Piraya (jätterödbukad piraya, piraya 60cm)

Genus Serrasalmus (falska pirayor, köttätare, ej stimlevande)
Serrasalmus Altuvei (17cm)
Serrasalmus Brandtii (30cm)
Serrasalmus Compressus (19cm)
Serrasalmus Elongatus (gäddpiraya 30cm)
Serrasalmus Igenmanni (18cm)
Serrasalmus Geryi (25cm)
Serrasalmus Manueli (manuels piraya, tigerpiraya, 55cm)
Serrasalmus Medinai (medinas piraya 20cm)
Serrasalmus Rhombeus (vit piraya, svart piraya 50cm)
Serrasalmus Spilopleura (diamantpiraya 30cm)
Tack till Mattias Hallestrand för god hjälp!



Bild: Hans Norling
Köttätare. Den här pirayaarten hör till de vanligaste i butikerna. Dess vetenskapliga namn är Pygocentrus nattereri. Men den är ingalunda den enda pirayaarten som finns i Syd- och Centralamerika. Många av dem är farliga köttätare, men det finns också nyttiga och tämligen fridsamma arter. Den här kommer från Guyana till La Plataområdet och blir upp till 30 cm lång.


Gillar frukt. Pacun (ibland pakun, eller paku) (Colossoma nigripinnis) är en pirayaart som helt ägnar sig åt växtnäring. Den är specialiserad på fallfrukt. Det finns andra växtätande pirayor som gör stor nytta genom att äta vattenväxter och därigenom hindra stora flodområden från att växa igen. Men det är ändå bäst att hålla pacun för sig, som den stimfisk den är. Ty trots att den är fruktätare kan stora exemplat vara mycket farliga mot andra fiskar. Arten finns i Amazonfloden och blir upp emot 40 cm lång. Inget för det lilla sällskapsakvariet alltså.


Garnityr. Den här bilden säger med all önskvärd tydlighet varför man ska hålla fingrarna borta från piraykäften. Dessa rakbladsvassa tänder är konstruerade att slita köttstycken ur bytesdjur. Är en piraya tillräckligt hungrig lär den nog också betrakta skötarens hand som ett bytesdjur.





Användarnamn

Lösenord


Bli medlem nu!Inte medlem än?
Klicka här för att bli det! Det är gratis att Zoona!

 
 

Externa länkar

 
 

Sök på Zoonen

 
 
Medlemmar    Artiklar

 
 

Tipsa en vän!

 
 


Ditt namn:

Din e-postadress:

Din väns e-postadress:


 
 

Inloggade just nu

 
Katter
Akvaristik
Smådjur
Terrariedjur
 
 


Minst 3 medlemmar som betygsätter bilder.

 


© 2014 Zoonen, Om Cookies
Annonser