Jag är så fruktansvärt nervös inför imorgon!
Jag och biffen ska debutera i tävlingslydnad... Och jag har verkligen inga nerver! Nått första pris får vi inte då vi inte är redo för platsliggningen, men ändå!

Jag behövde nog mest skriva av mig lite..
Berätta gärna om eran första start!

jo just de.. för att toppa det hela är tiken i höglöp så Biffens hjärna är helt fylld av..tja.. ni förstår..

Åhh vad roligt och spännande!
När jag tävlade med Elvira en gång så nollade vi också platsliggningen men var ändå bara ett halvt poäng ifrån att bli uppflyttade... Så det går ändå!
Måste säga att det kändes en aning snopet då hon krånglade något på inkallningen, jag fick kalla in två gånger. Aldrig hänt tidigare! I övrigt gick hon som en klocka och ja... Det hade känts underbart att klara ett 1:a pris trots en missad plats.

Massa lycka till!

Kan ju förresten berätta om min allra första tävling!

Första gången jag tävlade lydnad var jag endast 12 år Och Ajax var ett år.
Det var också vintertid och tävlingen skulle hållas i ridhus. En miljö som varken jag eller Ajax var vana att träna i. Men vi fick iaf möjlighet att åka dit en gång innan tävlingen och träna lite.

På tävlingsdagen var jag nervös. Men nu i efterhand är jag nog förvånad att jag inte var mer nervös! Det var en eftermiddag/kvällstävling och jag var dessutom bland de sista startande så jag hade ju minst sagt gott om tid att tänka och fundera över allt som kunde gå fel.
Platsliggningen gick bra.
Sedan blev det ju då en lång väntan till det väl var dags för mig och Ajax att gå in. Ajax är en terrierblandis och han gör fortfarande nu som tio-åring lite som han vill. Med andra ord kan du kanske gissa hur han kunde vara när han var ett år =P
Jag märkte redan innan vi började att det jag har i kopplet just nu är en tonåring som skiter i mig. Så med den inställningen/vetskapen gick vi tillsammans in i ridhuset.

Jag blev lite nyfiken så hämtade vårat tävlingsprotokoll från tävlingen. Detta var för nio år sedan så momenten var inte riktigt samma.

Linförigheten och det fria följet blev som det blev. Ibland gick han bra men det var lite mycket nosande och för mycket att titta på. Blev både sneda sättande, att han inte satte sig alls, stannade till för att kolla in en fläck. 5½ fick han på linförigheten och en sexa på fria följet. Sedan kunde jag slappna av lite för dessa två var skräckmomenten enligt mig!

Läggande under gång gick okej. Han fick en sjua. Det står som tillägg att han nosar lite och reser sig innan jag har bett honom att sitta.

Inkallningen fick han en nia på. Han körde ett glädjeskutt vid ingången. Ställande under gång fick han också en nia på. Står att han tog något steg.

Hopp över hinder bestod då av att man skulle komendera hopp.
Och medans hunden hoppar över ska man själv gå brevid hindret, möta upp hunden på andra sidan och sedan gå fritt följ några steg.
Han fick 8½ på det. Dåligt avslut är anledningen.

Märkligt nog fick han bara en sjua på tandvisningen?!
Ajax är en mycket glad och framåt herre. Men det står att han är berörd! Hmm... Jag som tävlat med andra hundar nu på senare år som är betydligt mer försiktiga men ändå får tior tycker nog att det var lite snålt att ge en sjua.

Haha kommer ihåg att han fick ett riktigt ryck mitt i tävlandet också och bara rusade runt i ridhuset. Härligt att se att han var glad iaf

Men men. Han fick en åtta på helheten med orden Lovande!
Slutsumman blev 153 poäng, ett 2:a pris och placering 12 utav 24 startande.
Jag kommer inte riiktigt ihåg men jag måste varit jävligt stolt och nöjd med det faktiskt!

Kan ju tillägga förresten att vi två veckor senare tävlade på samma ställa igen, samma domare och då gick allt underbart bra och det blev ett 1:a pris och en andra plats för oss!

Igen ett stort lycka till imorgon. Hoppas ni framförallt får jäkligt roligt ihop. Och ett fint resultat såklart!

Jag beundrar er som vågar. Mina tävlingsnerver är fullständigt i orkan när jag ska tävla, vilket har gjort att jag inte har tävlat på många år. Går jag ut på en plan så tycker jag att folk tittar på mej och inte på hunden och jag blir så nervös att jag mycket väl kan gå på fel håll eller snubbla på vovven.
Den första gången jag blev övertalad att tävla så grät jag när jag skrev in mej
Nu har jag slutat att utsätta mej för den pressen och tränar bara till husbehov.

Tack för alla snälla ord!
Jag hoppas han sköter sig och att jag är tillräckligt samlad för att utföra alla moment som vanligt, han är väldigt känslig för mitt tonläge.. hu..

Men till skillnad från agilityn kan (läs borde) jag ju inte ramla..

Jahapp.. då va de gjort
133 poäng lyckades vi skrapa ihop och då gjorde vi inte platsliggningen.
Han va rätt ofokuserad under linförigheten men resten är jag rätt nöjd med
Domaren fick sig några goda skratt av lillfisens krumbukter under inkallningen men vi fick en 9:a ändå

Men jag tror vi tränar lite mer innan vi anmäler till nästa

Skönt att ha det gjort! Kul att det gick ok
Har man gjort en så vet man ju hur det är och behöver inte vara lika nervös inför nästa... lite nerver är bara bra, då håller man sig taggad.

Jag har bara tävlat några gånger. Ingen tävlingsmänniska alls.

Men med mina nuvarande hundar är det ingen idé. Katie är för "trög" och Koff tvivlar jag på att någon domare får öppna munnen på.

Annars skulle vi nog ha en god chans. Koff är jä*ligt bra när det gäller. På bruks 1:ans avslutning så hade vi en liten tävling på skoj. Alla trodde nog att det skulle gå åt skogen för oss, men icke!
Vi var enda ekipaget som tränat med köttbullar och banan var fullproppad med köttbullar och leksaker.
Men allt gick sååååååååå bra! Han skötte sig perfekt och vi gjorde allt superbra. Det ända felet, om vi nu ska kalla det fel, var jag som stod för. När allt var klart och han satt fot och fick beröm sa jag "hopp och lek" innan jag hann koppla honom. Vilket resulterade i att han kutade iväg till närmsta köttbulleskål.... mindre bra, Men då var ju själva tävlingen slut. (Han kom när jag gjorde en inkallning trots att det fanns massa mer köttbullar!)

Hur som så vann vi första plats då de inte räknade med det som hänt efter att de stoppat klockan och jag gav honom ju ett kommando som "okejade" hans "beteende".
Jättekul att få en pokal med en hund som skulle avlivas några månader tidigare och som ingen trodde på kan jag säga. Även om det inte var en "riktig" tävling höll jag på att spricka av stolthet. (Tror faktiskt att jag ver stoltare då än när jag tävlade med Rex.)

Grattis, det är ju riktigt bra! Jag höll i princip på att dö av nervositet när jag debuterade i lydnad för 3,5 år sedan. Min hund är väldigt signalkänslig och ville inte alls vara med mig, vi skrapade bara ihop 62 poäng

Nja ett tredjepris, (alltså inte tredje i klassen)
Något större hade jag inte förväntat mig eftersom vi inte gjorde platsliggningen och tappar därmed 30 poäng.
Men hade vi klarat den hade vi fått ett första pris