En gammal räv gör entré

Hej
Jag heter Peter och tillhör den äldre generationen inom terrariehobbyn, född 1954 och började på allvar med den här hobbyn 1969.

Lite kuriosa om mig själv och min värld:
Jag är gift och har två barn, en flicka som är 10 och en pojke som är 12 år (kom igång sent i livet med familjebildningen, men det är väl som man säger - bättre sent än aldrig). Familjen går förstås före allt annat. Vi bor på landet 45 km nordväst om Uppsala, eget gammalt småhus, rött med vita knutar, byggt runt sekelskiftet 10 km härifrån, nedmonterat och uppbyggt igen här 1932 och sedan utbyggt i två omgångar, 1985 och 2006. Huset har gått från torp med kök och kammare till rejäl kåk på 140 kvadrat. Vi har gammaldags gärdesgård mot den lilla byvägen, kuperad skogstomt, garage, uthus och vedbod, då är man garanterat aldrig sysslolös.

Jag har haft det lite tufft medicinskt de senaste 25-30 åren, jag blev blind 1985 och ögonopererad 6 gånger, förlorade vänster öga, men klarade höger som nu fungerar bra. Misslyckad panchreastransplantation 1987 som nästan tog livet av mig, tappade 20 kg i vikt och fick lära mig gå på nytt. Totalförlamad i armar och ben 1989-1991, vilket ledde till att jag tappade 20 kg igen och efter det blev jag ytterligare en gång tvungen att lära mig gå. Jag har gått i bloddialysbehandling sedan 1990, tre dagar per vecka och sju timmar effektiv behandling per gång till följd av kronisk njursvikt.

Hösten 1997 miste jag båda underbenen och jag går numera på 30 mm titanrör och kolfiberfötter och för fjärde gången i livet fick jag lära mig att gå, men det funkar ganska bra, de flesta som inte känner till att jag är protesgångare, ser det inte. Under våren 2007 var det dags för hjärtinfarkt och numera har jag metallnät (stentar) i kranskärlen. Som om inte det var nog fick jag hudcancer 2010 och de opererade bort 8 x 15 cm hud på ryggen, men de fick bort allt och jag är fri från det.

Djur och natur har alltid intresserat mig. Jag har hanterat mycket djur av olika slag genom åren, från skorpioner till Herefordkossor och allt möjligt däremellan. Något av det häftigaste jag har haft i djurväg var ett stort kallvattensakvarium med fyra små bäcköringar i, runt 10-12 cm långa och långt vackrare än någon exotisk fisk jag sett. Jag gillar att hålla på med växter också, speciellt träd, men även buskar och krukväxter. Det är oftast jag som sköter krukväxterna i vårt hushåll.

Jag gillar naturmaterial, att slöjda i trä, läder och att "knappa" flintsten är kul tycker jag. Som bågskytt sedan 1970 har jag sysslat med tillverkning av alla tillbehör och då blir det bland annat mycket läderslöjd. När jag var yngre målade jag och tecknade mycket, akvarell och tusch, men numera räcker inte tiden till det. Jag gillar gamla bilar, samlar på 1:18-modeller av metall, mest 50-talare och gärna jänkare. Drömmen är att ha en i "real size", men då behöver man en helt annan ekonomi än vad jag har. Jag hade en semestervecka i Dalarna med familjen sommaren 2005 och då var vi förstås i Rättvik som just den veckan var fylld av fina gamla jänkare, det var så att man dreglade ...

Sedan 1992 har jag jobbat med textredigering och jag har för närvarande uppdrag för några olika föreningstidningar. Jag har också en rad andra "skrivuppdrag". Jag håller mig sysselsatt trots att jag inte jobbar i vanlig bemärkelse. I min familj finns ingen jägartradition alls, men jag är jägare, både med eldvapen och pilbåge (som man måste åka utomlands för att kunna utöva i dagsläget).

Jag är också intresserad av kastvapen och andra primitiva vapen som blåsrör, atlatl, slangbella, bolas med mera. Jag är inofficiell svensk mästare i tomahawkkastning (det finns inga officiella mästerskap och tomahawk skall inte förväxlas med de stora dubbeleggade tvåhandsyxor som på senare år blivit så poppis). Den serie som finns löper över 25 kast från tre olika rotationsavstånd och kan ge max 50 poäng. Jag har ett personligt rekord på 48 poäng och jag känner inte till någon annan svensk som har kastat över 40 poäng. Blåsrör är ett annat kul vapen. Inget annat korthållsvapen i världen har bättre precision. Det går att skjuta långt också, men då saknas precision helt. Mitt längdrekord med blåsrörspil är 160 meter i vindstilla.

Jag har en stor fyrhjuling, en Yamaha Grizzly 660cc, som jag använder när jag jagar i otillgänglig terräng, eller att dra storvilt ur skogen när jaktlaget skjutit någon älg eller kronhjort och till allt möjligt annat, barnen älskar den. Det är en arbetsmaskin med 42 hk och inte registrerad för landsväg, men den har ett jäkla ax och den går rätt fort för att vara en dragare, 105 km i timmen har jag haft upp den till.

När jag var liten knodd bodde familjen långt ute på landet utanför Kungsör i Västmanland. Där fanns gott om inhemska reptiler av samtliga sex arter. Min pappa introducerade mig tidigt i naturen som omgav oss på gården och eftersom han var mycket reptilintresserad, fick jag tidigt lära känna de djuren också. Vi hade åtminstone tio huggormar boende i sina hemområden i direkt anslutning till gården. På dyngstacken fanns på våren många mycket stora snokhonor och man kunde hitta massor av ägg. Sandödlor bodde under ladugårdsmuren och när jag första gången fångade en sådan, fick jag erfara att de minsann har ett bett som heter duga. Den hängde från pekfingret och det gick hål på skinnet på mitt finger.

I tioårsåldern blev jag intresserad av akvariefiskodling och till en början var det mest tandkarpar av de enklare sorterna som guppy, svärdbärare och platy, men snart odlade jag både barber och labyrintfiskar. Jag ökade successivt på antalet odlingsakvarier tills de var uppe i drygt ett dussin. Jag provade att odla alla möjliga sorters akvariefiskar, men så småningom inriktade jag mig på yngelvårdande ciklider för att kunna sälja yngel och tjäna lite pengar. Jag brukade lasta en frigolitlåda på cykelns pakethållare och cykla de 25 km in till Stockholm på lördagsmorgnarna för att försöka sälja fiskynglen i de olika zoobutikerna.

Det var så jag i 16-17-årsåldern fick ihop pengar till min första "exotiska" reptil, det var en Indisk råttsnok (Ptyas mucosus). Jag hade läst Jan Lindblads bok där han på en av bilderna har en sådan på sitt skrivbord. Mitt exemplar var dock inte möjligt att hantera så, han var mer än lovligt vild och aggressiv och högg mot allt som rörde sig, till och med sin egen skugga. Han hade ett riktigt "boxarnylle" med valkar på nosen av alla krockar med väggar och glas. Ganska snart därpå köpte jag mitt första par bruna regnbågsboa (Epicrates Cenchria maurus).

I mitten av 70-talet, när jag skaffat en egen lägenhet, hade jag massor av olika ormar, det var colubrider, boider, viperider och någon elapid högt och lågt i min lägenhet. Jag vet inte hur många djur jag hade, men det var långt över hundra under sommarhalvåret när ungarna föddes. Ibland hade jag så många ungar att jag gav bort dem. De som producerade mest var de afrikanska mullvadssnokarna (Pseudaspis cana). Som mest hade jag tre vuxna honor som gav runt 30-40 ungar vardera (de föder färdiga ungar). Jag fick problem med fientliga granntanter som såg till att få kommunen att tvinga bort mina djur från lägenheten. Jag hyrde en lokal i Skärholmen, men med tiden blev det för dyrt, så jag smög hem hela menageriet igen.

Redan i början av 80-talet avvecklade jag giftormarna och satsade på enbart ogiftiga ormar istället. Snart insåg jag att boa- och pytonormar tog löjligt mycket plats, så jag ändrade inriktning än en gång och koncentrerade mig på colubrider, mest Elaphe och Lampropeltis. Jag bodde i Göteborg mellan 1981 0ch 1984 och då blev det många resor till bland annat Danmark och England eftersom tillgången på Lampropeltis i Sverige var skral.

I början av 1993 träffade jag min fru som sa att hon hade ormskräck, så jag avvecklade hela verksamheten. Under sommaren 2004 var jag på nätet och letade sköldpadda åt våra barn och då snubblade jag in på Repti.net. Där såg jag vilken skillnad det är på tillgänglighet och priser på djur nu jämfört med när jag slutade. Reptiler som var omöjliga att uppbringa då, finns det nu svensk uppfödning av. Priserna är fånigt låga idag. Jag fick nästan lika mycket betalt 1976 för mina boaungar som de kostar nu.

Nåväl, jag beslöt att starta om i liten skala med några mjölksnokar. Tanken var att jag skulle ha terrarierna hos en kompis några mil bort, men då skulle jag vara borta två kvällar i veckan och det gillade inte familjen. Det löste sig med en kompromiss. Jag fick bygga om och isolera upp ett 8 kvadratmeter stort utrymme i ett uthus. Där fick jag ha ormar för min fru förutsatt att de aldrig kommer in i bostadshuset. Nu har jag mina 14 terrarier därute + en del petboxar i olika storlek för juvenila ormar, samtliga inom släktet kungssnokar (Lampropeltis ssp).

Just nu finns där:
1.0 Kalifornisk kungssnok (Lampropeltis getula californiae)
2.1 Sinaloamjölksnok (Lampropeltis triangulum sinaloae)
1.1 Pueblomjölksnok (L. t. campbelli) apricot
1.1 Hondurasmjölksnok (L. t. hondurensis), amelanistisk
1.1 Variabel kungssnok (L. mexicana thayeri)
1.1 Durangokungssnok (L. m. greeri)[|blue]