Zoonen.com
 
Klicka för att tipsa någon om denna sida. Klicka för att skriva ut denna sida.
 

Ökenspringråtta/Jerboa/Jaculus jaculus

Smådjur, Övrigt,
Av: Mahuingo, sön mar 25, 2007, 11:56
Visad: 13929 ggr, Länkar: 3 st, Röster: 6, Betyg:

Svenska namn: Ökenspringråtta, Jerboa,
Kängurumus/råtta/springråtta
Latinskt namn: Jaculus
Ursprung: Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien
Biotop: Öken, klippterräng och ängsmark
Föda: Frön, suckulenter och insekter
Livslängd: Upptill 6 år

Detta djur har ett mycket speciellt utseende som är perfekt anpassat till ett liv i öknen.
Kroppen är cirka tio centimeter lång och försedd med två långa smala bakben som slutar med två tassar bestående av tre tår, två korta indragna framben och en lång, kal svans med en svart och vit tofs längst ut. På huvudet är två stora öron placerade och lika så två stora runda, svarta ögon. De övre framtänderna är räfflade och den har inte några främre kindtänder. Honan har åtta spenar.
Bakbenen är minst fyra gånger längre än frambenen och de är perfekta för hopp och sandkastning vid grävning. Bakbenens tre stora mellanfotsben har smält samman och bildar ett kanonben som ger ökad styrka till baktassarna. Hos ökenspringråttor som lever i sandiga miljöer är baktassarnas undersidor beklädda med hår. Håret gör att djuret lättare tar sig fram på den lösa sanden genom att den inte sjunker ner och den får bättre fäste vid iväg skjutet när den ska ta ett språng. Håret är även till hjälp när djuret sparkar iväg sanden när den gräver. Detta djur har även hårtofsar som skyddar det från att få sand i öronen. Ökenspringråttan har också en dubbelvikt skinnflik på nosen som den kan dra över näsborrarna när den gräver för att slippa få sand i nosen. Svansen används som balansorgan när djuret hoppar och som stöd när den står stilla på bakbenen. Tofsen används till att avleda hotande ormars uppmärksamhet.
Ökenspringråttan är ljust till mörkt sandfärgad på kroppens och huvudets ovansida vilket ger ett mycket bra kamouflage i öknen. Undersidan och en del av höften är vit.

Rasvarianter
Det finns fem olika arter ökenspringråttor i världen av släktet Jaculus bland annat mindre egyptisk ökenspringråtta Jaculus jaculus och arten Jaculus orientalis. Det är huvudsakligen dessa två arter man har i fångenskap här i Europa.
De tre ytterligare arterna är Jaculus blandfordi, Jaculus lichtensteini och Jaculus turcmenicus. Skillnaderna mellan de olika arterna är bland annat storleken, både helhetsmässigt och specifika kroppsdelar och ursprungslandet.
Den egyptisk ökenspringråtta är sexton till tjugo centimeter lång inklusive svansen. Den lever ungefär fem till sex år och kommer ursprungligen från norra Afrika. De är egentligen ett solitärt levande djur men det brukar gå bra att ha dem i par och det bästa brukar vara att ha två stycken av samma kön tillsammans om man sätter ihop dem när de är unga.
Jaculus orientalis har en kropp som är tretton till sexton centimeter lång och en svans som är nitton till tjugofem centimeter lång. Den väger 110 till 145gram. Den lever fyra till fem år och härstammar från norra Afrika i området mellan Marocko och Israel där den lever i halvöken och ängsmark. Denna ökenspringråtta är social och bör hållas i grupp eller åtminstone i par. Den är varken aggressiv mot människor eller andra ökenspringråttor och den kan bli mycket tam och bits vanligtvis inte. När den känner sig hotad kastar den sand med framtassarna i ansiktet på fienden. Detta djurs fiender är ormar, ökenrävar och små rovdjur.

Levnadssätt, beteende och föda
Ökenspringråttan är nattaktiv och dagarna tillbringar den under marken i sina gångar som kan vara ända nere på två meters djup. Anledningen till att de vistas nere i gångarna på dagarna är för att de vill undkomma öknens värsta hetta och skydda sig mot fiender. Vissa arter tillbringar vintern sovandes i en håla och utnyttjar då sina reserver av kroppsfett. En del arter går även i dvala under mycket varma och torra perioder av året.
Ökenspringråttan lever i lösa kolonier och är ganska sociala. De kan vara två till tre stycken individer som delar på samma gångsystem. De är mycket skickliga grävare och de gräver med hjälp av framtänderna och de korta frambenen som även används till att bära saker med och hålla i födan när den äter. Baktassarna använder den till att skyffla undan den lösa sanden med.
Detta djur förflyttar sig genom att hoppa och det är på så sätt det undkommer rovdjur. De kan antingen ta sig fram med serier av långa språng, vilket går mycket fort, eller så kan de förflytta sig långsammare genom att ta små skutt. När de tar sig fram på det snabba sättet kan de ta språng som är en och en halv till tre meter långa. Ökenspringråttan använder sig bara av bakbenen när den tar sig fram, precis som en känguru och de kan även ta meterhöga hopp rakt upp i luften.
Det här djuret äter mestadels frön men kan även äta en del suckulenta växter (växter som kan spara vatten, bland annat kaktusar) och insekter. Ökenspringråttan dricker inte vatten utan den får den vätska den behöver genom kroppens ämnesomsättning.
Vad man vet kommunicerar detta djur inte särskilt mycket med ljud men när man hanterar ökenspringråttan kan den ge ifrån sig skrik och grymtningar.

Reproduktion
Ökenspringråttan blir könsmogen vid cirka åtta månaders ålder och parningen sker vanligtvis på våren och försommaren. Honan är dräktig i mellan tjugofem och fyrtio dygn beroende på art. Parningen hos Jaculus orientalis går till så att hanen följer efter den hoppande honan som ibland stannar till och de parar sig. Sen fortsätter de att hoppa omkring och para sig i flera timmar. Hos ökenspringråttan hjälps både honan och hanen åt med att föda upp ungarna. Efter omkring fyra veckor lämnar ungarna boet för första gången och mamman bär då tillbaka dem blinda, små, kravlande djuren. De öppnar ögonen vid trettio till fyrtio dagars ålder och genast får de börja öva sig på att hoppa. När de är omkring sex veckor gamla börjar de äta grönsaker men det dröjer ytterligare en tid innan de kan äta säd. Efter sju till tio veckor, beroende på art, kan ungarna klara sig på egenhand och lämnar föräldrarna.
I vilt tillstånd får ökenspringråttan vanligtvis två till sex ungar per kull och en till två kullar om året. I fångenskap är de relativt svåra att få att föröka sig och om man skulle lyckas brukar ungarna bara överleva några dagar. Det gäller åtminstone för den egyptiska ökenspringråttan. Men det finns de som har lyckats. Förhållandena hos ett par som förökat sig var följande: de levde i ett akvarium som var åttio centimeter långt med trälock och i mitten av locket var det ett hål med nät så det kom in frisk luft till djuren. De hade ett bo som liknade en grotta i form av trädrötter och med ingångar uppe på grottan och på sidorna. Uppe på toppen av grottan låg det en sten som blev uppvärmd av en lampa som lyste på den. Värmen från stenen ledde in i grottan och gjorde att det blev en temperatur på över tjugo grader där inne. Ljuset till buren gick på timer så djuren fick en jämn dygnsrytm och på kvällen sjönk temperaturen i buren när lampan hade släkts. Det blev alltså precis som i naturen. Bomaterialet de hade var fårull och hö. De använde sig av sand för att stänga ingångarna till boet ordentligt. De utfodrades med en blandning av säd, sallad, morot, äpple och groddade frön.

Skötsel och aktivering
Ökenspringråttan är ett ganska nervöst djur och om den blir rädd tar den långa höga skutt. Den kan alltså vara mycket svår att fånga och passar inte speciellt bra som keldjur. Den är mer ett djur som man kan titta på än kela med. Eftersom den i det fria hoppar mycket både långt och högt behöver den en ganska stor bur för att trivas och kunna utföra sina naturliga beteenden. Den bör även vara relativt hög eftersom ökenspringråttan gillar att gräva. Ett stort terrarium eller akvarium kan vara en lämplig bur åt detta djur. Eftersom de gräver och sprätter mycket sand är det inte särskilt lämpligt att ha en gallerbur av något slag för då ligger snart halva inredningen utanför buren…
Lämplig inredning i buren är: en bolåda eller grotta, rör, gömställen av olika slag, en skål med chinchillasand där den kan bada och det är även bra med en värmelampa vid bolådan. Underlaget kan bestå av till exempel rådasand eller reptilsand. Man bör tänka på att djuret ska kunna gräva bra i underlaget eftersom det är en stor del av deras naturliga beteende. Ett alternativ om man inte kan ha så tjockt med bottenmaterial att djuren kan gräva särskilt djupt kan vara att ställa in en låda av något slag som man förslagsvis fyller med det bottenmaterial man har i buren. Man kan även ha in lite hö i buren eftersom ökenspringråttan verkar tycka det är ett bra material att bygga bo av.
Födan man ska ge till ökenspringråttan är fröblandning för gnagare (exempelvis gnagarblandning), färska grönsaker eller frukt som till exempel morot eller äpple en till två gånger i veckan. Den ska även utfodras med hirs samt insekter av något slag, till exempel mjölmaskar. Om man vill kan man även tillsätta några groddade fröer till utfodringen. Man behöver egentligen inte ha någon vattenskål i buren eftersom ökenspringråttan normalt får i sig den vätska den behöver genom födan och ämnesomsättningen. Men det kanske känns tryggare för ägaren att ha en vattenskål stående i buren eftersom förhållandena i fångenskap inte är det samma som i vilt tillstånd. Man kanske inte känner sig helt säker på att allt fungerar på samma sätt när djuren hålls instängda i en bur i ett annat klimat än de är skapta för.
Ökenspringråttan är inte ett speciellt vanligt husdjur och det tror jag bland annat beror på deras stora behov av utrymme och säkert även för att det inte är några direkta keldjur.

Övrigt
Ökenspringråttan är varken en råtta eller mus även fast det låter så på de svenska namnen. I systematiken följs de bara åt till och med ordningen (gnagare).
Det händer rätt ofta att man blandar ihop ökenspringråttan med gerbilen eftersom vissa människor även kallar gerbilen för ökenspringråtta. Då kan det svenska namnet ”Jerboa” vara säkrare att använda för att undvika missförstånd. Men det allra säkraste är självfallet att använda det latinska namnet.

Källor
Litteratur:
Alderton David 2002 Goda råd om dina smådjur Stockholm, Prisma
Blomqvist Leif m.fl. 1999 Djur i världens natur Däggdjur 2 okänd, Bertmarks förlag
Bryant Christopher m.fl. 1972 Världens djurliv Stockholm, Reader’s Digest AB,
Walters Martin m.fl. 2006 Stora boken om vilda djur Bath, England, Parragon Books Ltd
Ågren Greta m.fl. 1991 Jordens djur Gnagarna Köping, Bonnier Fakta Bokförlag AB
Internet:
images%3Fq%3Djaculus%2Bjaculus%26gbv%3D2%26ndsp%3D20%26svnum%3D10%26hl%3Dsv%26sa%3DN">www.gerbil-info.com/ jaculus.jpg&imgrefurl=http://www.gerbil-info.com/ html/ jaculus.htm&h=197&w=350&sz=11&hl=sv&start=1&tbnid=Y32dPkH6M0KP-M:&tbnh=68&tbnw=120-&prev=/ images%3Fq%3Djaculus%2Bjaculus%26gbv%3D2%26ndsp%3D20%26svnum%3D10%26hl%3Dsv%26sa%3DN">http://images.google.se/ imgres?imgurl=http://www.gerbil-info.com/ jaculus.jpg&imgrefurl=http://www.gerbil-info.com/ html/ jaculus.htm&h=197&w=350&sz=11&hl=sv&start=1&tbnid=Y32dPkH6M0KP-M:&tbnh=68&tbnw=120-&prev=/ images%3Fq%3Djaculus%2Bjaculus%26gbv%3D2%26ndsp%3D20%26svnum%3D10%26hl%3Dsv%26sa%3DN 2007-03-07
http://www.angelfire.com/realm2/lex_exotics/gdjerboa.html 2007-03-07
http://www.angelfire.com/realm2/lex_exotics/ldjerboa.html 2007-03-07
http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A817382 2007-03-10



Bild: Sandra Tysk


Bild: Sandra Tysk



Användarnamn

Lösenord


Bli medlem nu!Inte medlem än?
Klicka här för att bli det! Det är gratis att Zoona!

 
 

Externa länkar

 
 

Länkar

 
   
 

Sök på Zoonen

 
 
Medlemmar    Artiklar

 
 

Inloggade just nu

 
 
 


-1 medlemmar som läser de 0 artiklarna som skapats den senaste veckan.

 


© 2017 Zoonen, Om Cookies