Möss gamla sällskapsdjur
Samma art många varianter
Möss, Fakta & Information,
Av: Hasse, tor jan 31, 2002, 14:19
Visad: 18719 ggr, Länkar: 70 st, Röster: 4, Betyg: 
Kanske är det just mångfalden av varianter hos mössen som gjort att de vunnit i popularitet? Det kan mycket väl tänkas att det är trevligare att hålla en brun, eller svart liten varelse än en vit, rödögd mus.
Tammusen härstammar förstås från vilda möss. Anledningen till att det över huvud taget finns tama möss hänger naturligtvis intimt samman med deras betydelse som försöksdjur. Men det är en helt annan historia...
Möss håller man enklast i ett litet akvarium som täckts med ett finmaskigt nät. Man kan också har speciella burar med små mellanrum i gallret. Vidare finns det bra plastterrarier som är utmärkta behållare för möss.
På botten har man kutterspån. Foder- och vattenskål är också självklara detaljer i inredningen, liksom ett litet hus för djuret/djuren att bo i. Huset kan bestå av ett halvt kokosnötsskal där en ingång sågas ur ena kanten, eller en blomkruka, eller ett rör som djuret inte kan gnaga sönder, eller vad fantasin nu kan komma upp med. Viktigt att tänka på i sammanhanget är att husets material inte får vara farligt för mössen, då de gärna gnager i det mesta.
Inte mössens fel
Det vanligaste argumentet mot möss är att det luktar illa från buren. Men att det blir så är egentligen inte mössens fel, utan ägarens. Den som städar åt sina möss tillräckligt ofta märker aldrig av några obehagliga dofter.
Buren bör städas ordentligt varje vecka. Det innebär att allt kutterspån byts och botten sköljs ur. Dagligen måste givetvis foder- och vattenkärlen rengöras.
En gång i månaden bör hela buren, eller vad man nu har mössen i, tvättas ur ordentligt med något tvättmedel och sköljas väl.
Det är endast hannarna som har den starka doften som gör att det kan lukta illa i en ostädad bur.
Självklara detaljer i burens inredning är också några lekredskap. Möss är nämligen ganska intelligenta varelser som behöver en hel del att göra för att få den stimulans som krävs för att de ska må bra psykiskt och fysiskt. Bra lekredskap kan vara s k "ekorrhjul", små labyrinter av rör, klättterstegar, "klätterträd" o s v.
Dela på paret
Som nämnts är det inga som helst problem med att få ungar efter möss. Det är egentligen bara att sätta ihop en hane och en hona, så finns snart också en kull ungar i buren. Vill man inte ständigt och jämnt ha ungar, kan man dela sitt par och hålla honan och hanen för sig. När man säkert vet att man kan placera en kull ungar, kan man sätta samman paret.
Dräktighetstiden för möss är ca 20 dagar. Ungarna, som föds pälslösa och "grisskära", öppnar ögonen efter åtta dagar och de lämnar boet när de är ca 20 dagar gamla.
Livslängden för möss är knappt två år (i undantagsfall mer) och under den tiden hinner de med att få upp till tio kullar med tio ungar i varje. En enda mushona kan alltså under sin livstid få 100 ungar. Betänker man då att möss blir könsmogna efter mindre än tre månader, så kan var och en räkna ut vad som kan hända om de tillåts föröka sig ohämmat.
Många varianter
Som antytts finns det gott om olika varianter och färger bland dagens sällskapsmöss. Det finns svarta, bruna, gula, vita, svart/vita o s v. Och hårlagen varierar mellan långhår, släthår och rex. Men musfantasterna kallar färgerna för "silver agouti, champagne, choklad, lilac, albino" o s v.
I Sverige finns en förening för alla som är intresserade av möss. Den heter Svemus, föreningen för musfolk.
Till sist: Tänk på allergifaran! Råttor och möss är pälsdjur och därmed synnerligen olämpliga för allergiker.
Hans Norling
hasse@zoonen.com
|  |
Varianter.
Numera finns möss i flera färger och hårlag. Här en liten tvåfärgad musunge.
Albino.
De första tammössen kom säkerligen från laboratoriernas försöksdjur och då handlade det helt säkert om sådana här vita möss.
Sysselsättning.
Möss är mycket leklystna. En vanlig papprulle, till exempel från toarullen eller hushållspappersrullen, kan bli en fin leksak. Man bör dock se upp så mössen inte äter av rullen, för då får man ta bort den.
Variationsrikt djur.
Vita möss har barn haft som sällskapsdjur i många år. Det började förmodligen med att laboratoriedjur klarade sig undan otäcka försök och blev sällskap åt barn. Sedan har det utvecklats. I dag har vi möss i flera färger och mönster. Men som fallet är med tamråttan, har vi också här att göra med en och samma art.
|
|
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio