Hur får jag min burfågel tam?

Sällskapsfåglar, Skötselråd,
Av: Mikael_C, tis maj 18, 2004, 09:12
Visad: 46225 ggr, Länkar: 49 st, Röster: 100, Betyg:

En fråga som gång på gång dyker upp bland burfågelägare. Detta är mina 4 steg för att tämja en burfågel.

Det är inte det enda sättet att gå tillväga, men i och med att jag än så länge har 100% utdelning i form av lyckat resultat med mina fåglar så tänkte jag att det kanske vore intressant för andra burfågelägare.

Nyckeln till framgång är tålamod och åter tålamod...
Det finns ingen genväg till att få en burfågel tam. Det handlar om engagemang och vilja från ägarens sida. Även om det händer så blir ingen fågel per automatik tam utan att ägaren står för arbetet. Det kan handla om ett hårt arbetet innan man ser resultat. Ja... hårt och hårt arbete, det är en sanning med undantag. Man måste komma ihåg att burfåglar, oavsett art, är unika individer precis som oss människor. För vissa burfåglar så tar det bara en dag innan den tar sitt första steg upp på handen och för andra kan det faktiskt ta flera år. Det sista är dock väldigt ovanligt. Det enda du som burfågelägare kan göra är att behålla tålamodet i alla lägen och fortsätta träna tills du når målet att fågeln till slut, utan mutor eller andra hjälpmedel, självmant hoppar upp på din hand.

Lite tips på vägen. För att snabbare få ett lyckat restultat så bör man faktiskt hålla första fågeln ensam. Det blir nämligen en aning svårare att få fåglar som lever i ett redan etablerat par handtama. Man bör dock skaffa en artfrände så fort den första fågeln är tam och van vid människor. Att ha en fågelkompis är alltid det bästa för att vi människor inte fungerar bra som ersättare för en riktig fågelpartner i längden. Det är t o m en förutsättning för att du inte skall behöva vara hemma som sällskap till din burfågel hela dagar. Tänk på att fåglar oftast är flockdjur och/eller starka parbildare i det vilda och mår därför dåligt om den är ensam långa stunder. Är du eller någon annan inte hemma på dagarna utan som dem flesta går i skola eller jobbar, så bör du ha 2 st fåglar. Men som sagt, för att få en burfågel tam fortare är det en fördel att hålla den ensam under första tiden i hemmet.

Tillbaka till själva tämjningen av fågeln. Detta kan komma att ta tid och kanske längre tid än vad du förväntat dig. Förbered dig iallafall på det. Det gäller att du inte ger upp eller tvingar fågeln till något om nu inte fågeln direkt svarar på din träning. Låt ALLTID fågeln bestämma. Låt alltid fågeln ta första steget så att du bygger upp självförtroende hos den i fågens egna takt. Tålamod... Se till att det är lungt i rummet. Stäng dörren till rummet så att du är själv med fågeln. Säg gärna till övriga familjemedlemmar att du tränar fågeln och att du inte vill bli störd i rummet eller av någon på andra sidan dörren till rummmet. Lite "överdriven" försiktighet skadar inte den första tiden. Kom också ihåg att inte använda hastiga rörelser under träningen.

Mina 4 steg till en tam burfågel.
:: Steg 1 ::

Jag gjorde såhär att jag hade en hirskolv i buren fastsatt redan första dagen fågeln kom hem. Det är ett lätt sätt för en rädd fågel att få i sig lite näring om den inte vågar ta sig till fröskålen direkt. Oavsett så är hirskolven rena godiset för fågeln och har den inte fått smaka på en sådan förrän den kommer hem till dig så kommer den att fullkomligt älska den efter de första fröna. Detta godis använder jag sedan för att locka min fågel upp på handen.

Ta och klipp en bit hirskolv så att den passar i din handflatan. Närma dig sen buren och stoppa fösiktigt in handen precis innanför buröppningen. Där stannar du. Det är viktigt att inte direkt föra upp handen till fågeln utan tydligt markera att "här kommer en hand med mat, kom hit om du vill ha". Att fågeln nu skall ta steget och hoppa direkt ner på din hand och äta hirskolv som en galning är föga troligt. Istället kanske den sitter och trycker emot gallret i buren så långt bort ifrån dig som bara möjligt eller rent av flaxar runt i buren. Du skall strunta i det. Låt istället handen vila kvar i buröppningen tills du ser att fågeln lugnar ner sig. Detta kan ta tid. Återigen är tålamod från din sida väldigt viktigt. Vänta ut fågeln och ge dig inte förrän fågeln rör på sig ur sin position, t ex sträcker på sig eller börjar putsa sig (sträckningen på vingarna är ofta ett sätt för fågeln att visa att den lugnat ner sig, putsningen är det ultimata som också visar att fågeln är trygg). Då vet du att den inte längre är rädd för handen där du håller den och den har fattat att handen inte vill något illa. Prata lugnande och vissla till fågeln hela tiden. Som belöning till fågeln så tar du ut handen och låter fågeln vila sig utan din omedelbara närvaro precis vid buren.

:: Steg 2 ::

Steg 1 kan man gärna upprepa flera gånger samma dag, utan att föra handen längre och längre in i buren. När fågeln inte längre oroar sig för handen i buröppningen så kan man avancera lite. Steg två är att föra handen till "samma nivå" som fågeln sitter på, d v s upp i höjd med pinnen som fågeln befinner sig på. Du skall ännu inte föra handen mot fågeln utan bara upp i samma höjd. Nu kommer fågeln antagligen se både handen OCH hirskolven. Handen kommer dock säkerligen vara allt för läskig för fågeln skall låta sitt sug efter godis ta överhand. Fågeln kommer antagligen kanske flaxa omkring, eller så trycker den sig återigen så lång bort från handen den kan komma i buren på en helt annan sittpinne än den som den satt på från början. Vänta återigen ut fågeln och låt fågeln ta första steget att röra sig. Ge dig inte förrän den t ex putsar sig eller på annats sätt "slappnar av" (att den t ex burrar upp sig är också ett gott tecken på att den slappnar av). Det gäller att stå bekvämt så att du orkar, för det kan ta tid. Prata hela tiden lugnande till fågeln och vissla lite. Ta ut handen som belöning och låt fågeln vila sig. Upprepa gärna detta flera gånger tills fågeln känns van vid situationen.

:: Steg 3 ::

När fågeln inte längre känner sig rädd när du har handen "på samma nivå" som den sitter på så är det dags att föra fram handen mot fågeln och erbjuda den hirskolven. Detta är den mest mödosamma perioden i tränandet för nu är man ju så nära att fågeln skall ta steget upp på handen. Det gäller återigen att du har tålamod. För handen sakta emot fågeln och så fort du ser att den ryggar tillbaka så stannar du upp. Målet är nu att fågeln INTE skall flaxa runt, för om den gör det så bör du vända tillbaka och börja med Steg 2 igen och sedan avancera från det läget bit för bit mot fågeln. Undulaten måste känna förtroende för handen och förstå att handen inte är där för att fånga den.
Om fågeln sitter still så kan man med gott samvete föra handen så nära fågeln man kan UTAN att nudda den. Den kan komma att sitta som paralyserad, men håll kvar handen där en bra stund så att fågeln ser tydligt att handen bara är väldigt nära men inte kommer att vara farlig. När detta har upprepats ett par gånger man kan börja hålla hirskolven mellan fingrarna istället och sakta föra handen och hirskolven mot fågeln. Tvinga inte hirskolven mot näbben utan håll den stilla bredvid fågeln. Efter en stund kommer inte fågeln kunna styra suget efter godiset utan börjar äta för det vilda. Låt den äta länge så kommer den att närma sig dina fingrar p g a att fröna tar slut längst ut på kolven. Du kommer nu märka att den börjar äta VÄLDIGT nära dina fingrar (bli inte rädd och dra undan handen! Den kommer inte att bita dig utan den kommer med sin känsliga näbb endast att vara ute efter fröna.). Ta ut handen ur buren och låt fågeln vila. Byt ut den lilla hirskolvbiten mot en ny och upprepa detta några gånger. Tänk på att hirskolvsbiten inte bör vara för stor så att fågeln blir blir mätt och "ointresserad". Nu börjar fågeln mer och mer inse att handen kommer med godis och är "positiv" och ofarlig.

:: Steg 4 ::

Detta är lite av en examen för dig och din burfågel! Nu lägger du återigen hirskolven i handflatan, för upp handen mot fågeln och förhoppningsvis så kommer den nu att strunta i själva fingrarna och handen. Skulle nu inte undulaten självmant ta steget upp på handen så kan du nu försiktigt "påskynda" den upp på handen genom att föra fingrarna mot fågelns mage.
Den kommer antagligen vara så intresserad och ivrig att få äta av hirskolven att den fullkomligt struntar i handen och tar det stora steget - upp på handen. När detta sker första gången så är det en otrolig känsla som burfågelägare efter allt hårt slit. Låt fågeln äta färdigt och vänta tills den självmant vill hoppa av handen eller på annat sätt visar att den är färdig. Upprepa detta några gånger och tillslut kan du testa om den utan hirskolv vågar ta sig upp på handen/fingret. Dett brukar oftast inte vara några problem, men fågeln kan komma att se lite förvånad ut i o m att den inte finns någon hirskolv att mumsa på. Nu kan du testa att ta ut fågeln på burtaket med hjälp av fingret. I och med detta kommer den också med tiden se handen som en "gratis-skjuts" upp på taket och därmed kommer handen att betyda mer än bara ett verktyg som bjuder på godis/mat för fågeln. Handen kommer att förknippas med den trygga buren och kommer bli en trygg tillflyktsort om något skrämmer fågeln när det t ex är ute och flyger.

Hur lång tid tar det?
Det handlar mycket om tiden du som ägare kan lägga ner. Det kan komma att krävas mycket av dig som ägare under tiden innan fågeln är tam. Hur lång tid tar det nu då?! Ja, det är väldigt svårt att säga. Med hårt jobb flera gånger om dagen så kan din fågel vara på din hand redan efter 2-3 dagar och med mindre träning så kan det ta mycket längre tid. En tumregel gäller dock. Ju äldre fågeln blir, desto svårare är det att få den tam. Det är inte omöjligt men svårare. Bäst är att träna en unge som ännu inte hunnit präglas tillsammans med andra artfränder så länge. Det är också viktigt att du inte låter fågeln skrämmas av vare sig dig eller omgivningen omkring den under själva träningsperioden. En så simpel grej att gardinen fladdrar till häftigt i rummet under träningen kan få fågeln att flaxa runt som en galning och förknippa Dig med denna "skrämsel-effekt". Det är trist och jag har upplevt detta. I absolut värsta fall så är man tillbaka på ruta 1 och man får börja bygga upp förtroendet hos fågeln igen.

Så för att slippa "gå på tårna" i flera månader så brukade jag ägna all min lediga tid efter skolan/jobb till att träna min undulat, som det då handlade om. I och med detta så blev den tam så fort som möjligt och därmed inte lika känslig för yttre påverkan som fladdrande gardiner t ex. Jag valde som sagt att jobba hårt med att tämja dem i början men sen hade jag också väldigt tur med mina. Min första undulat var tam efter 4 dagar, den andra undulaten var lite kinkigare. Det tog ca 2 veckor innan den ville sitta på fingret utan hirskolv. Bäst av alla gick min tredje undulat som tog endast 2 dagar att övertyga att handen inte var farlig.
Som sagt, för mig tog det inte alls lång tid att tämja mina undulater men jag har sagt det tidigare och säger det igen: Det är viktigt att låta fågeln själv bestämma när det är dags att ta steget upp på handen. Man kan inte tvinga fågeln till något och man får absolut inte ta i den! Greppar du den med handen innan den är tam och har förtroende för dig så kan du förstöra alla förhoppningar om en tam burfågel. En svettig hand som griper tag är det värsta en fågel kan tänka sig. Risken är att den för evigt betraktar handen som något hemskt och man riskerar att fågeln tappar förtroendet för en och det vill man ju inte. Vill man få en burfågel tam så får det ta den tiden det tar och allt bygger på att fågeln har förtroende och känner tillit till dig.

När fågeln väl är tam.
Efter att fågeln väl är tam så kommer du som burfågelägare inte ångra en sekund av jobbet du lagt ned och den tiden det tagit. Du kommer att se din fågel som en "helt ny" individ och fågeln kommer att vara som en nära vän istället för en fågel "som bara sitter i buren och är rädd". Du kommer få ett väldigt speciellt förhållande till den som du kommer att minnas för resten av ditt liv. Den kommer att behandla dig som en artfrände (även om du senare skaffar den en fågelkompis!), d v s den kommer att uppvakta dig, försöka mata dig m m, prata med dig (även skälla på dig om du inte ger den din uppmärksamhet) samt att den kommer att vilja leka med dig. Den kommer med stor sannolikhet också lära sig prata mycket enklare om den nu har talang förutsatt du lägger ner mycket tid på att lära den. Men det är ett annat kapitel. En tam fågel blir också mer modig och den kan koncentrera sig på att roa sig, härma ljud istället för att hela tiden oroa sig för potentiella faror i rummet eller nära buren. En trygg och avslappnad fågel är en mer lärorik fågel helt enkelt.

Kom ihåg
Man skall inte skaffa en burfågel för att man vill ha en tam fågel eller med ultimatumet att den skall vara tam inom en viss tid. Man skall skaffa en burfågelart för att man tycker om den som husdjur och för att man vill lära sig om dem och betrakta dem. Det kan nämligen ibland vara så att burfågeln tyvärr inte blir särskilt tam oavsett hur mycket du tränar och oavsett hur mycket tid du lägger ner. I vissa fall har det med arten att göra men som jag skrev tidigare, fåglar är individer och det kan mycket väl vara så att just din fågel inte är vidare intresserad av att bli tam eller helt enkelt inte tycker om händer. Det finns den typen av personlighet också bland burfåglar. Min farmors undulat var ett typexempel. Putte, som hans namn var, satt aldrig på en hand under sin livstid. Han blev dock tam med tiden och han älskade att sitta på axeln och prata med folk. Men så fort man närmade sig honom med handen så flög han vidare till en annan axel o s v. Man kan säga att det finns två typer av "tamhetsgrad". En är att fågeln accepterar händer och allt annat som kommer med det. Den andra är den fågeln som accepterar människor och sätter sig tillsammans med människor och på dem men inte på händer specifikt. Putte var en glad, social undulat och var mycket trevlig trots att han aldrig blev handtam.

Detta är ingen vetenskaplig artikel utan detta är saker som fungerat för mig när det gäller att tämja burfåglar. Allt bygger i huvudsak på mina personliga erfarenheter med undulater och tämjandet av dessa. Hoppas att den här artikeln kan vara till hjälp för dig i din träning med att få din burfågel handtam.

Lycka till!

Copyright © 2004-2007 - Mikael Carlsson