 
Det här med fiskstim
Från Aqua Upsaliensis 1983 - omarbetad
Akvaristik, Fakta & Information,
Av: erikthur, lör jun 5, 2004, 10:54
Visad: 3968 ggr, Länkar: 2 st, Röster: 1, Betyg: 
De flesta akvarister känner till att vissa fiskarter stimmar. Stimmandet minskar risken att bli uppäten i det vilda. Fiskens syn och sidolinjesystem används för att anpassa fiskens position till kamraterna i stimmet.
Nästan alla som någon gång råkat titta in i ett akvarium har väl lagt märke till att vissa arter simmar i samlad trupp – det vill säga bildar stim. En som inte bara har lagt märke till det, utan till och med forskat på det är Brian Partridge. Denne man skrev en artikel i Scientific American 1982 med rubriken ”The Structure and Function of Fish Schools”. Den artikel som du just nu läser är ett mycket fritt referat, förenklat och förkortat, i syfte att ge en liten inblick i problematiken.
Partridge studerade stimbildningen i en cirkulär tank med 10 meters diameter. Med hjälp av bland annat videoteknik och databearbetning har Partridge undersökt stim på 20-30 stycken fiskar av bland andra gråsej, torsk och sill. Partridge slutsatser blev att stimbeteendet minskar risken att bli uppäten. Fiskens syn och sidolinjesystem används för att anpassa rätt hastighet och riktning i förhållande till de andra fiskarna i stimmet.
Vad är då ett fiskstim?
En fisk är inget stim. Inte två heller, då fungerar en fisk som ledare och den andra följer efter. Men blir det tre fiskar så har vi ett stim. Då finns det ingen ledare. Samtliga fiskar anpassar sig efter de andra med störst hänsyn till de närmaste fiskarna. Definitionen på fiskstim blir därför följande: en grupp med tre eller fler fiskar där varje fisk hela tiden anpassar hastighet och riktning i förhållande till de andra fiskarna i stimmet.
Vissa arter stimmar nästan alltid, andra arter enbart vid vissa tillfällen. Tidigare trodde man att det fanns en viktig skillnad mellan dessa två grupper, men det tror man inte längre. Av ungefär 20 000 arter stimmar ungefär hälften någon gång under sin livstid.
Hur stimmar fiskarna?
På 1920-talet trodde man att stimmandet enbart berodde på synen. Varje fisk drogs till andra av samma art, men backade om de kom för nära. En herre vid namn Keenleyside visade 1955 betydelsen den svarta fläcken på Pristellans ryggfena. Om man klippte av den så vägrade de friska Pristellorna att stimma med de stympade Pristellorna.
Nu tycks både synen och sidolinjesystemet ha betydelse för stimbeteendet. Både blinda fiskar och fiskar med förstörda sidolinjesystem klarar av att stimma. Blinda fiskar håller dock ett större avstånd än seende. Fiskar med förstörda sidolinjesystem håller ett mindre avstånd än de friska. Om både synen och sidolinjesystemet är försatta ur spel kan fisken inte delta i stimmet. Synen är den samlande kraften för stimmet. Sidolinjesystemet svarar för att rimliga avstånd hålls.
Sidolinjesystemet löper någorlunda mitt på kroppssidan och består av en gelatinös kanal med porer genom fjällen till hudytan. I kanalen finns det en slags sinnesceller som kallas hårceller (som även finns i våra hörsel- och balansorgan). Om vattenströmmar eller tryckvågor träffar porerna fortplantas dessa till hårcellerna som aktiveras. Sidolinjesystemet hjälper på detta sätt till att lokalisera vänner, fiender, föda eller fasta kroppar (genom reflektion av vattenvågor som fisken själv utsänt)
Varför stimmar fiskarna?
Vilken funktion fyller stimbeteendet? Bland annat ökar det chansen till överlevnad. Låt oss ta ett enkelt exempel. Låt oss jämföra tre fritt simmande fiskar med ett stim på samma antal.
Sikten i vattnet är begränsad och är allra högst 200 meter i vatten. Därför blir rovfiskens chans att upptäcka stimmet är endast något större än att upptäcka en ensam fisk. Så om fiskarna simmar fritt ökar rovfiskens chanser att stöta på någon av dem nästan tre gånger i det här exemplet. Troligen lyckas rovfisken högst ta en fisk om han råkar träffa på stimmet. I detta exempel har därför överlevnadschansen för varje fisk ökat med nästan tre gånger genom att delta i stimmet. Det här är givetvis inte hela sanningen eftersom det finns arter som går i stim även om de alltid är inom synhåll för något rovdjur, till exempel guppys i Trinidad.
Vad kan stimmet erbjuda för skydd mot ett blodtörstigt rovdjur som Barracudan? En Barracuda kan gå till attack mycket snabbt, men orkar inte hålla en hög hastighet någon längre tid (samma sak gäller för gäddan). Stimmet försöker undvika Barracudan på flera olika sätt. Ett sätt är att skapa ett tomrum på någon till några meter runt Barracudan. Ett annat kallas för "fontäneffekten", då stimmet delar upp sig i två stim som sedan samlar sig på nytt bakom Barracudan! Men när Barracudan väl attackerar så hinner inte stimmet med sådana manövrar. Då simmar plötsligt samtliga fiskar snabbt åt var sitt håll – stimmet formligen exploderar. Barracudan får då svårt att koncentrera sig på ett speciellt byte då den blir förvirrad av för mycket sensorisk information på en gång. En mycket intressant detalj är avsaknaden av kollisioner när stimmet exploderar - hur vet egentligen varje fisk i stimmet alltid vart just den skall ta vägen?
Andra fördelar för stimmet är en ökad sannolikhet att hitta föda då fler ögon letar. Och det är nog en fördel att ha nära tillgång till det motsatta könet om andan skulle falla på vilken den ju ofta gör hos typiska stimbildare som till exempel sebrafisken.
En rätt så intressant iakttagelse är att även en del rovfiskar bildar speciella stim, då för att öka chansen till en god måltid. Man har sett tonfisk som simmar i en parabolisk formation med konkava sidan framåt liksom en håv som förs fram i vattnet. Ett stim bytesfisk som hamnar i den håven blir snabbt omringat och säkerligen hårt beskattat.
Var det någon som tyckte att stimfiskarna var tråkiga?
©Erik Thurfjell 1983-2004
ERIKTHUR
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio