Zoonen.com
 
Klicka för att tipsa någon om denna sida. Klicka för att skriva ut denna sida.
 

Stora papegojor inget för hemmabruk

Fåglar som kräver mycket av sina ägare

Papegojor, Fakta & Information,
Av: Hasse, fre feb 8, 2002, 12:31
Visad: 63088 ggr, Länkar: 32 st, Röster: 4, Betyg:

Alla med lite intresse för djur har väl tjusats av papegojor. Deras intressanta beteende och deras intelligens, samt inte minst deras skönhet och färgrikedom, har väckt lusten att äga en sådan hos många.

När drömmen väl förverkligats har det inte sällan blivit någon av de mindre arterna, exempelvis nymfparakit, agapornispapegoja eller någon av plattstjärtsparakiterna. Det som satt stopp för de större arterna är förmodligen pengarna, de är nämligen mycket dyra. Men icke desto mindre ökar antalet burfågelvänner som ger sig på också de stora arterna, vilka vi finner bland aror, amazonpapegojor, kakaduor med flera. De som skaffat en stor papegoja har också ganska snabbt erfarit att alldeles särskilda arrangemang krävs för att hålla dem.
Att köpa en stor papegoja (eller vilket djur som helst) på ren impuls straffar sig nästan alltid. För att det ska bli ett lyckat förhållande måste förstås köpet vara mycket noga genomtänkt. Man måste veta vad man ger sig in på och man ska ha klart för sig hur papegojan, eller ännu hellre papegojorna, sköts! Enligt ny lagstiftning måste papegojor, som ju är flocklevande varelser, hållas minst i par!
Något som brukar komma som en stor överraskning för de flesta impulsköpare är att man med köpet av en stor papegoja tar på sig ett mycket långt ansvar. Stora papegojor kan leva lika länge som en människa - förutsatt att de får god skötsel och omvårdnad.
Det kan alltså handla om ett livslångt engagemang!
Innan man överhuvud taget börjar fundera på en stor papegoja måste man inventera sitt hus och även gå en bit utanför. Man måste också rannsaka sig själv. Har Du tid att sköta papegojor? De måste ägnas tid varenda dag. Inte minst därför att buren och området kring den måste städas. De måste ges mat och vatten. Har man en liten bur måste de få komma ut och flyga omkring i en timme ungefär och det måste ske under uppsikt, såvida man inte har dem i ett specialinrett rum. De måste skyddas från att bita i elledningar och inredningen måste skyddas från gojornas skarpa, starka näbbar.

Bättre med två
Men som antytts måste man numera skaffa sig minst två papegojor. Då klarar de av den viktiga sociala biten själva. Förr var det vanligt att stora papegojor hölls en och en, ofta i en liten bur eller på en ställning med en pinne där fågelns ena fot var fastkedjad. Det kan inte betraktas som annat än djurplågeri. När det gäller papegojor, så har vi att göra med intelligenta flocklevande djur med väl utvecklade sociala beteenden. Ensamhållna papegojor drabbas ofta av problem av olika slag, exempelvis fjäderbitning, diarr?, matvägran och annat obehagligt.
När det gäller att kolla av också sådant som ligger utanför det egna huset inför papegojköpet, tänker vi närmast på grannarna. Man ska ha helt klart för sig att de allra flesta av de stora papegojorna kan prestera läten och skrin som hörs vida omkring och igenom de tjockaste väggar. Företrädesvis i gryning och skymning upphäver de sina genomträngande läten. Man bör sålunda informera grannarna och undersöka om de är villiga att stå ut med sådant. Säger de nej, bör det nog bli nymfparakiter eller någon annan art med mjukare läten.

Ekonomin viktig
Vad man också måste fråga sig inför papegojköpet är om ekonomin tillåter denna hobby! Det handlar om priser från 5 000 - 10 000 kronor och uppåt, beroende på vilken art man vill ha. Och eftersom djuren mår bäst om de är två, gärna ett par, fördubblas summan.
En liten nackdel med att hålla två papegojor är att man får jobba lite hårdare och lite mer med dem för att få dem tama. Vidare är det inte alls säkert att de har lust att lära sig härma mänskligt tal. Men i gengäld får man fåglar som visar upp ett så naturligt beteende det är möjligt i en bur. Och man får fåglar som trivs! Det bör uppväga det mesta...
När det gäller buren så kan den vanliga, klassiska papegojburen med en pinne och två matkoppar direkt avfärdas. Den är alldeles för liten för en papegoja. Möjligen kan den duga som "sovrum" åt fågeln. Men det förutsätter att den får vara ute i rummet flera timmar per dag och det lär nog inte låta sig göras, eftersom den då måste ha ständig tillsyn.

Klätterutrymme
För ett par medelstora papegojor, till exempel två amazonpapegojor, bör buren vara minst 75x75x165 cm, vilket ger bra med klätterutrymme. Gärna större! Jordbruksverket har bestämmelser angående burstorlekar för olika djur, också papegojor. Den som vill vara helt säker på att hålla sina fåglar med en i alla avseenden godkänd bur ska naturligtvis kontrollera med jordbruksverket vilka mått som gäller. Om buren inte räcker till för fåglarna att flyga i bör de ändå få komma ut minst en timme per dag för att ordentligt kunna röra på vingarna.
Men låt oss inte gå händelsera i förväg. Var får man tag i papegojor i dag? Det finns åtminstone ett par hyggliga vägar att gå. Den ena är att helt enkelt besöka olika zoobutiker och undersöka hur utbudet är där. Kanske finns den art som är aktuell för inköp? Men då gäller det också att vara så påläst att man kan avgöra om fågeln mår bra och befinner sig i en lämplig ålder. Mer om detta längre ner.
Ett bättre sätt att komma över en lämplig fågel, eller ett par, är att gå med i en burfågelförening och därigenom komma i kontakt med duktiga uppfödare i vårt land. Vare sig det nu gäller att köpa fågel i zoobutik eller hos uppfödare, så bör det vara djur uppfödda i landet vi håller oss till. Köper vi djur som "saknar papper" riskerar vi att köpa vildfångade, insmugglade individer och det är förstås förkastligt.

Seriösa säljare
Ytterligare en metod, kanske lite mer tvivelaktig än de två förstnämnda, är att studera annonser i pressen. Det går att finna papegojor där också. Det sistnämnda är dock inget som kan rekommenderas, om man inte kan göra helt klart att säljaren är seriös och inte handlar med smuggelgods.
I samtliga fall är det som nämnts bra att veta hur en frisk fågel ska se ut och dessutom hur en invidivid i lämplig ålder ska te sig. Det allra bästa är att ha med en kunnig fågelvän vid köpet. Men för den som inte har sådana kontakter kommer här några kortfattade råd.
Följande friskhetstecken ska kunna observeras: Baken ska vara ren och fin. Fågeln ska andas med stängd näbb, samt jämnt, lugnt och snabbt. Man bör undersöka att den äter bra och att det inte finns några håligheter i buken. Fjäderdräkten ska vara vacker och välputsad, med naturlig glans och ligga jämnt och slätt intill kroppen.
Fågeln sitta naturligt på pinnen och fötterna, på vilka två tår pekar bakåt och två framåt, ska vara rena och fina, utan långa klor. Näbben ska vara naturlig och klara att skala frön.

Pigga ögon
Avföringen ska vara fast och snabbt stelna. ögonen ska vara klara, pigga och vaksamma. Totalintrycket av fågelns beteende ska vara att den visar ett avvaktande intresse och rentav är lite nyfiken. Den ska absolut inte sitta uppburrad i ett hörn.
Det är alltså vettigt att direkt sortera bort de fåglar som inte visar ett livligt temperament och en slät och jämn fjäderdräkt. Det behöver i och för sig inte betyda att det är något fel på fåglarna, de kan till exempel vara mitt uppe i en ruggning. Men å andra sidan kan just detta vara första tecknet på annalkande sjukdom...
Välj alltså bland de fåglar som ser friska ut och visar ett livligt beteende. Andra knep man kan använda sig av för att bli helt säker på att det är en frisk fågel man får, är att be handlaren placera den i en separat bur. Där är det lättare att studera fågeln och gå igenom ''checklistan'' för ett friskt djur.
Under överflyttningen kan man också ta tillfället i akt att studera fågelns analöppning. Genom att blåsa lätt mot den kan man se om huden omkring ser frisk ut. Man kan också passa på att försiktigt känna på fågelns bröst och kontrollera att bröstbenet inte är insjunket, eller sticker fram och verkar vasst. Bröstet ska vara runt och fylligt på en frisk fågel.
Det kan också vara av viss betydelse att lära sig skilja mellan gamla och unga fåglar, för det är naturligtvis inte roligt att få en gammal fågel vars livstid snart kan vara slut. Det är också lättare att få en ung fågel van vid människor och ny miljö.

Slätare näbb
Generellt kan man säga att yngre fåglar har kortare och framförallt slätare näbb och tunnare och färglösare fjäderdräkt. När det gäller papegojor brukar det vara ganska lätt att känna igen unga individer, då de är mindre och har en mörkare, ibland hos vissa arter svart näbb. Hos vuxna fåglar ska näbben ha den färg som stämmer överens med respektive arts och för att få reda på den måste man gå till en bra fågelbok.
Man kan också titta på fötterna. Unga papegojor har inte så grova hornsköldar på fötterna. Men det kräver en del kunskaper och vana för att tillämpa den metoden. Det bästa är som sagt att försöka få med någon som behärskar ämnet.
Stora papegojor behöver som sagt rejät tilltagna burar, eller kanske rentav ett helt rum, att vara i. Det säger oss också att allt annat behöver vara rejät tilltaget. Det gäller inte minst sittpinnarna. De ska vara av en grovlek som gör att fram- och baktår inte kan mötas när papegojan griper runt pinnen. Detta därför att klorna ska slitar på ett naturligt och bra sätt. Det bästa alternativet är förstås att skaffa en ordentlig klättergren i något hårt träslag, till exempel bok eller ek. De träslagen har dessuotm en yta som sliter ännu bättre på klorna.

Flera matkoppar
När det gäller matkopparna, så levereras de flesta burar med två koppar. Det får många att tro att den ena ska fyllas med färdig fröblanding och den andra med vatten - och att det är allt papegojor ska ha. Det vore bättre om burarna levererades med fyra eller fem matkoppar, då det bättre skulle motsvara de här fåglarnas krav på fodret. Fröblandning i en kopp, frukt och grönt i en, grodda fröer i en och kanske något animaliskt (till exempel hund/kattfoder i en) och givetvis vatten i en. Det motsvarar bättre genomsnittkraven hos en goja. Men kraven varierar förstås från art till art. Det måste man ta reda på innan man skaffar fågeln.
Men det finns ännu bättre foder att tillgå. Roland Norrman, som äger Tropikcenter i Halmstad, har sysslat med papegojor i större delen av sitt liv, inte minst med uppfödning. Han säger att man kan helt byta ut den papegojblandning som säljs i butikerna mot en bra duvblanding, exempelvis den som Lantmännen säljer.

överlägsen
- Den är vida överlägsen papegojblandningarna, säger Roland Norrman. Dessutom är den mycket billigare. Duvblandning kan man få för sju kronor per kilo, medan papegojblandningarna kostar cirka 46 kronor per kilo.
Duvblandningen blötläggs ett dygn innan det ska serveras och just före det ges till papegojorna sköljs den. Man kan blanda upp den med grukt, grönsaker, bröd och en mindre mängd solrosfrö.
- Men det är viktigt att poängtera att solrosfrö är godis. Det är alldeles för fett (50 procent ungefär) för att kunna fungera som huvudfoder, säger Roland Norrman.
I sammanhanget kan nämnas att det papegojor äter i naturen innehåller ungefär åtta procent fett. Dessutom kan de motionera mycket mer i naturen än i en bur.
- Det enda problemet med att gå över till duvblandning är att fåglarna kan matvägra några dagar. Men det är sällan någon fara med det, eftersom en frisk fågel aldrig svälter sig till döds, säger Roland Norrman. Men tycker man att det är problem med att byta foder, kan man ju kontakta någon erfaren fågelvän för fåd. Att tala om lämpliga arter i de här sammanhangen är nästan omöjligt, då alla är lika olämpliga eller lämpliga. Att ha stora papegojor ställer nämligen mycket stora krav på ägaren. Långt ifrån alla som skaffar stora papegojor är lämpliga att ha dem.

Mindre kakaduor
Men vad som i zoohandeln brukar finnas då och då är grå jacopapegojor, från Afrika och den sydamerikanska motsvarigheten, amazonpapegojor. Men det förekommer också en hel del kakaduor, vilka kommer från Australien och angränsande övärld. även aror finns från tid till annan till salu.
Mindre kakaduor är kanske de mest lämpade fåglarna bland de stora papegojorna, då de av naturen är mycket mjuka i temperamentet och snabbt blir tama. De lär sig också ganska lätt att härma mänskligt tal, om nu det kan vara något att stå efter. Bland kakaduorna är en tämligen vanlig art den lilla gultofskakaduan från flera av öarna i Flores- och Javasjön.
När det gäller att härma mänskligt tal sägs det att den oöverträffade mästaren på det området är den grå jacopapegojan. Bland de afrikanska papegojorna kan också den trevliga lilla morhuvade papegojan nämnas.

Många ovanliga
Av mazonpapegojorna finns ett 30-tal arter. De flesta av dem så ovanliga att vi aldrig ser dem i vårt land, utom möjligen på offentliga fågelutställningar eller hos fågelvänner som föder upp dem. De arter som företrädesvis då och då förekommer i handeln är gulhjässad och blåpannad amzon.
Arorna är oftast för stora att hållas i bur. För dem krävs helst en mycket stor utomhusvoljär med tillgång till uppvärmt skydd. Men detta till trots kan man se aror ute i handeln. Det gäller inte minst dvärgara, som är mindre än andra aror. Men också de stora arterna förekommer, som till exempel blågul ara och ljusröd ara.
Detta är dock inga fåglar för den ovane fågelvännen eller för den som inte kan ge fåglarna det utrymme de kräver för att må bra och trivas.
Den som är inne på att skaffa ett par stora papegojor bör alltså förebereda sig mycket noga före köpet. Medlemskap i en burfågelförening är förstås bra. Men också att läsa bra fågelböcker. En bok som ger god information i ämnet stora papegojor är Werner Lantermanns "Papegojboken" (ICA bokförlag). Den behandlar skötsel och inte minst uppfödning på ett bra sätt.



Bild: Hans Norling
Näst största gojan. Alla aror är egentligen olämpliga att hålla i ett normalsvenskt hem, eftersom de är krävande fåglar. Endast de mycket kunniga bör skaffa sådana. Inte minst gäller det därför att de ofta är riktiga skrikhalsar vars läten tränger igenom det mesta. Fågeln på den här bilden är en buffons ara, en av världens största papegojor. Alla förstår att den minst av allt hör hemma i en trång bur.


Svenska flaggan. Den blågula aran är en oerhört praktfull och vacker fågel. Dessvärre hålls en hel del sådana här fåglar av alltför okunniga människor och i alltför små burar. De behöver rejält tilltagna utrymmen för att kunna röra vingarna ordentligt.


Moluckkakadua. Det här är en av de allra största kakaduorna. Som namnet antyder kommer den från Moluckerna. Som andra kakaduro har den ett milt och fridsamt temperament.


Vanlig kakadua. Liten gultofskakadua hör till de arter som då och då förekommer ute i handeln. Den är den största av de mindre kakaduorna. Precis som med de flesta av de andra kakaduaarterna har den ett mjukt temperament.



Användarnamn

Lösenord


Bli medlem nu!Inte medlem än?
Klicka här för att bli det! Det är gratis att Zoona!

 
 

Externa länkar

 
 

Länkar

 
   
 

Sök på Zoonen

 
 
Medlemmar    Artiklar

 
 

Inloggade just nu

 
 
 


0 perzooner som gör Zoonen till vad den är.

 


© 2017 Zoonen, Om Cookies