Skötselråd för tammus
Möss, Skötselråd,
Av: vattnadal, tis sep 28, 2004, 00:51
Visad: 14073 ggr, Länkar: 11 st, Röster: 13, Betyg: 
Den vanligaste arten av sällskapsmöss heter mus musculus. På svenska kallar vi den vanligen tammus eller sällskapsmus. Dansmöss, popcornmöss och micromöss är missvisande och felaktiga namn.
Det finns andra arter av små gnagare som tillexempel taggmöss (acomys cahirinus) , zebramöss/ gräsmöss, (lemniscomys striatus), natalmus/natalpälsråtta (praomy natalensis) och sjusovare (graphiurus murinus), men dessa är helt andra arter som inte ska förväxlas med tammusen.
Möss är mycket sociala djur som lever i flock där hierarkin är mer eller mindre stark. De sover och äter i perioder dygnet runt. Mössen är alltså inga utpräglade natt- eller dagdjur.
Mössen är nyfikna, intelligenta och går att få mycket tama. Men rumsrenheten är det sämre med och de kan lämna spår efter sig. Annars är de lättskötta, trevliga och roliga som sällskap, men eftersom de är så små är de också ömtåliga och lämpar sig inte som husdjur åt små barn. Viktigt att komma ihåg är att även om möss är billiga i inköp så kostar både bur och mat en hel del.
En mus blir mellan 1 och 2 år gammal. I sällsynta fall kan den bli ända upp till 3 år.
Har man väl bestämt sig för att skaffa en eller flera möss finns det en hel del att välja mellan. Tammössen finns i tre typer, åtta hårlag och en mängd färgvarianter. Dessutom kan flera av färgvarianterna ha svarta eller olika nyanser av röda ögon. Det innebär att en vit mus kan se ut på minst 48 olika sätt!
Historik
Möss som sällskap är inget nytt påfund. I Kina, Japan och Egypten var möss uppskattade redan för flera tusen år sedan.
Troligen fanns mus musculus förfäder i Indien för 900 000 år sedan, men har sedan dess vandrat över världen och delat upp sig i olika underarter. De möss som vandrade till Afrika fick namnet mus musculus domesticus, de som vandrade österut kallades mus musculus castaneus och de som tog sig norrut mot Sibirien fick namnet mus musculus musculus. De möss vi har som sällskapsdjur är förmodligen en blandning av de tre underarterna.
Färgavel på möss finns omnämnt från 1600-talets Japan, men olika färgvarianter var kända redan 1100 f.Kr. I Europa var det engelsmännen som först bildade en musförening – The National Mouse Club, 1895. Klubben arrangerade sin första officiella utställning 1901. I Sverige bildades en musklubb som en underavdelning till råttklubben 1987. 1990 blev musklubben självständig och kom att kallas Svenska musklubben, SVEMUS.
Val av mus!
Börja med att ställa dig följande frågor:
1) Ska du köpa musen hos en djuraffär eller uppfödare?
2) Ska du ha den till avel eller sällskap?
3) Vilken typ vill du ha?
4) Vilket hårlag, vilken färg och teckning vill du ha?
5) Ska det vara en hona eller en hane?
6) Vilken ålder bör den ha?
7) Hur många bör du skaffa?
1) Ska du köpa musen hos en djuraffär eller uppfödare?
Om du väljer att köpa din mus på en djuraffär bör du helst välja en affär där de håller könen separat. På så sätt minskar risken att få en gravid hona.
Vissa butiker har endast rödögda vita korthår som massavlats till reptilföda. Andra har flera olika färger, hårlag och teckningar att välja mellan.
Undersök om det vet var musen kommer ifrån.
# Grossist (vet de vilken?)
# Privat uppfödare
# Egen uppfödning (var kommer föräldrarna ifrån, och får du se dem?)
Får man se föräldrarna vet man färg, hårlag o.d. på dem är det bra till framtida avel.
Många butiker är bra, men vissa klarar inte av att se skillnaden på könen, ser inte ohyra, har inga kunskaper om hur de sköts, ärftliga defekter o.d.
Genom Svemus kan man få kontakt med registrerade uppfödare, som följer föreningens bestämmelser och rekommendationer. Där får man en registrerad mus med stamtavla. Genom Svemus register kan man släktforska efter färger, hårlag, sjukdomar och tom utställningsresultat.
Det finns även personer i svemus som är uppfödare i mindre skala, som inte är registrerade. Även där är dock registrering och stamtavla vanligt.
Naturligtvis finns det uppfödare utanför svemus. De har inte registrerade möss, men kan mycket väl ha ordentlig koll på sina linjer.
Oavsett om musen du vill köpa kommer från en butik eller uppfödare bör du göra en friskkontroll på den!
2) Ska du ha den till avel eller sällskap?
Vad du väljer att köpa för mus beror mycket på vad du ska ha den till.
Sällskap:
Då ska du välja den mus som tilltalar dig utseendemässigt såväl som till temperamentet. Det viktigaste är att du får en liten vän som är frisk och lever länge.
Avel:
Här gäller samma som ovan, fast du måste ställa hårdare krav på utseendet. Färgen, hårlaget, typen och teckningen måste passa din avel. Det bästa är om musen förbättrar och tillför något till dina linjer.
3) Vilken typ vill du ha?
Det finns 3 typer av tammusen, samt korsningar dem emellan.
Engelsk- Stor typ.
En stor mus, lång och smäcker med stora ögon och öron, samt en lång svans. Engelsk typ är vanligast i enfärgat korthår, långhår och satin av dessa varianter.
Svensk- vanlig typ.
En mindre och aningen ”kompaktare” variant. Den är inte lika framavlad som den engelska typen, utan ser mer ut som den vilda husmusen. Den finns i alla hårlag och teckningar, även om vissa är ovanligare.
Mini- Liten typ.
Minimusen är liten, endast 7-8 cm. Den har en kortare svans och förekommer främst i svart dutch korthår.
4) Vilket hårlag, vilken färg och teckning vill du ha?
Det finns massor av varianter att välja mellan. Det kan vara klokt att besöka en utställning bara för att titta på de varianter som finns, innan man bestämmer sig.
Hårlag:
KH- korthår, så kort och tät som möjligt.
LH- långhår, så lång och tät som möjligt.
AX- astrex, så kort, lockig och tät som möjligt.
TEX- texel, så lång, lockig och tät som möjligt.
SKH- satin korthår, så kort, tät och glansig som möjligt.
SLH- satin långhår, så lång, tät och glansig som möjligt.
SAX- satin astrex, så kort, lockig, tät och glansig som möjligt.
STEX- satin texel, så lång, lockig, tät och glansig som möjligt.
Sedan finns även nakenmus, men den är relativt ovanlig.
Musens färger och teckningar finns uppdelade i följande grupper.
Enfärgat: En mus med en färg tex. svart, vit, blå, choklad
Tan: En mus med tanfärgad (rödbrun) undersida.
Tecknat: En mus som inte är enfärgad, tex. bandad, pannfläck, dutch.
Fox: En mus som har en vit undersida.
Skuggat: En mus som har en skuggning av en annan färg tex siames, sable, himalaya.
Tickat: En mus som har flera färger på varje hårstrå. tex agouti (viltfärgen), cinnamon, chinchilla.
Silvrerade: En grå, brun eller fawnfärgad mus med tickning av vita strån.
5) Ska det vara en hona eller en hane?
Hanen trivs bäst ensam. Ibland kan bröder eller far och son bo ihop, men har man otur börjar de bråka med mer eller mindre allvarliga följder.
Hanens urin luktar starkare än honans. En hane motsvarar 10 honor ur allergisynpunkt (det är urinen hos musen som allergiker reagerar på). Hanar är dock oftast lugnare och blir tamare än honor.
Honor ska inte bo ensamma. Man bör ha minst 2 honor i en flock.
Honor är oftast mer energiska, då de ska orka med att boa, få ungar och sköta dem.
6) Vilken ålder bör den ha?
Om du vill ha en musunge ska den vara minst 4 veckor eller en månad gammal.
Ibland kan det vara klokt att välja en lite äldre, lugnare mus. Musungar är lite springigare och kanske hoppar iväg om de blir rädda.
Musen kan bli närmare 3 år gammal, men det är vanligast att den blir mellan 1,5 och 2 år.
Ska du avla är det oftast bättre att skaffa något äldre möss.
Man ska aldrig avla på en mus som inte är vuxen.
Även om de KAN rent fysiskt då de är 4 veckor är det inte bra. Honan bör vara 5-6 månader eller äldre, dock ej över 1 år vid första kullen. Minimöss och rent engelsktypade möss blir sterila tidigare, och dessa kan därför avlas på från 4 månader.
Även hanen bör få mogna och växa färdigt innan han används i avel. Han bör vara 6 månader eller helst äldre.
Ju äldre musen är då man avlar på den, desto mindre är risken att man hinner flera generationer innan olater och ärftliga sjukdomar visar sig.
7) Hur många bör du skaffa?
Skaffar man möss endast till sällskap räcker det gott och väl med en hane eller två honor.
Ska man avla behövs egentligen fler än man har plats för. Därför är det bra att vara hård mot sig själv i sin inriktning (välj en färg, hårlag eller teckning att satsa på) samt att ha ett bra samarbete med andra uppfödare.
Ska man avla kan det vara bra att även sätta en övre gräns på antalet avelsdjur, så att man inte förtar sig. En fulltalig uppfödning kostar pengar och tar kanske mer plats och tid än man trodde.
Introducering hemma
När du kommer hem med dina möss släpper du in dem i den iordningställda buren. Det är bra om mössen får en dag på sig att känna in sig i sitt nya hem.
Om du har fler möss hemma bör du hålla de nya i karantän 4-5 veckor. På så sätt hinner du märka om de nya mössen är sjuka, har ohyra ed, samt åtgärda detta. Var noga med att inte hantera karantändjuren innan du pysslar med dina gamla. Det är bra att använda sig av något bakteriedödande, tex. alcogel, efter hantering av karantändjuren.
När det är dags att introducera möss i en redan befintlig flock ska man börja att städa buren ordentligt och gärna möblera om. Det gäller att få bort gamla revirkänslor.
Det är bra om mössen får träffas på en neutral plats först, kanske ett bord eller en transportbur.
Äldre honor kan vara elaka mot unga nykomlingar. Då kan det vara klokt att låta dem sitta tillsammans i en mindre transportbur ett par timmar. Alla får då samma lukt och fungerar lättare ihop. Oftast fungerar introduceringen relativt smärtfritt. Om man vid introducering av nya honor får allvarliga bråk i buren, ta ur den dominanta honan. Om detta hjälper, låt henne sitta ensam ett tag innan du släpper tillbaka henne igen.
Det kan hända att en ny mus inte alls blir biten och jagad så att du ser det, men ändå inte tillåts röra sig fritt i buren. Den kanske inte tillåts dricka eller äta, så håll koll i buren.
Vill man ha flera hanar ihop ska man skaffa dem samtidigt och vid mycket ung ålder. Dock kan det uppstå bråk, ibland så allvarliga att någon av dem dör.
Det bästa är att skaffa bröder eller far och son som redan bor ihop. Inte heller då kan man räkna med att det ska fungera till 100%.
Hantering
En mus som inte är riktigt tam är det bäst att lyfta i svansen. Ta ett stadigt grepp nära svansroten, lyft upp musen och sätt den snabbt i handen. Mycket unga möss, 2-4 veckor eller ohanterade möss kan vara väldigt sprättiga och hoppiga. Då kan det vara bra att hålla i svansen som ett ”koppel” eller ”säkerhetslina”.
Ofta är möss så nyfikna att en hand i buren är oemotståndlig. De klättrar snart up i den, speciellt om de mutas med något gott.
Lyfter man upp musen lär den sig snabbt att handen innebär att den får komma ut ur buren och leka.
Möss ser dåligt, så i allmänhet kan man räkna med att de inte hoppar från höjder. De kan tex få tillgång till burtaket utan att de hoppar ner (förutsatt att buren är 30 cm hög eller mer). En mus kan pga detta mycket väl rastas på en bänk, ett bord, en blombräda eller en axel.
Hälsokontroll
Det är bra att ta för vana att göra en ordentlig hälsokontroll av sina möss regelbundet, tex. vid burstädning.
Då går man igenom hela musen.
Man kollar svans, tassar, öron och kropp efter små sår, mjäll, skorvor, knölar ed.
Man tittar så att det inte förekommer svullnader eller flytningar från eller runt ögon, öron, nos, anal och könsöppning. Huden undersöks efter ohyra. Morrhår och päls runt nosen ska sitta kvar, annars har en burkamrat tuggat på dem.
Lyssna på musen, håll den med nosen mot ditt öra. Det ska inte rossla, pipa eller väsa då den andas.
Hittas något fel bör detta åtgärdas snarast. Vänd dig till en veterinär eller någon av svemus kontaktpersoner eller uppfödare.
Val av bur
En bur bör vara lättstädad och rymningssäker. Lämpliga burar i handeln är tex. plastterrarier (s.k. pet boxar), burar av dunamodell (plast med gallertopp) gallerburar med täta galler eller en kombination av plast och galler, tex. safariburen.
Man bör följa jordbruksverkets rekommendationer gällande burstorlek.
Möss behöver en yta av 900 cm². (eller en fyrkant på 30 x 30 cm)
Den kortaste sidan får inte understiga 20 cm.
Höjden får inte understiga 20 cm.
Vid grupphållning ska varje mus ha 180 cm². Tänk dock på att det är bättre att de får mer utrymme än detta. Det är aldrig bra med grupper på över 10 möss i samma bur.
Jag mätte sedan några burar, och räknade ut antalet möss som kan bo i dessa, enligt reglerna. Jag har avrundat nedåt, då 5,5 möss inte är möjligt, för halva möss börjar lukta rätt snabbt!
Stor duna: 14 möss
Mini duna: 9 möss
Bernie: 7 möss
Safari: 5 möss
Pet Box 6: 5 möss
Sätter man in en extra våning för att få mer yta att vara på, räknas bara detta om takhöjden på varje våning inte understiger kravet på lägsta höjd.
Städning av bur
Hur ofta man ska städa är beroende av burens storlek, bottenmaterialet och antalet möss i den.
Vissa burar måste städas varje dag, andra varannan vecka.
De vanligaste bottenmaterialen är:
Sågspån.
Det är billigt, men dammar och tar inte bort lukt bra, så man måste städa ofta. Det kan dessutom ge skabbkvalster. Kan användas om man gillar damm och att städa buren ofta!
Kattsand.
Det finns både dyra och billiga sorter, men de dammar oftast rejält. De tar bort lukt bra, men är uttorkande, speciellt för ungar. Bör ej användas.
Miljöströ.
Dessa dammar inte (förrän träkulorna löser upp sig, dags för städning!) och tar bort lukt bra. Man behöver inte städa buren ofta, så att det är dyrt gör inte mycket, om man inte har MASSOR av burar.
Papperspellets.
Köper man storpack är det billigt. Det dammar inte nämnvärt och tar bort lukt bra så man måste inte städa ofta.
Aspflis.
Då det oftast bara finns i stora säckar kan det verka dyrt. Det dammar dock inte och tar bort lukt bra, så man behöver inte städa ofta. Mycket bra strö.
Aspspån.
Dammar inte, tar bort lukt bra, roligt för mössen att gräva och leka i. Kan vara svårt att få tag på, men de flesta djuraffärer borde kunna beställa hem det. Är inte alltför dyrt. Mycket bra strö.
Då buren ska städas kan mössen sitta i en transportbur eller kanske leka på ett bord ed.
All inredning plockas ur och torkas av eller skuras ordentligt vid behov. Bottenmaterial och bomaterial kastas och buren torkas ur eller skuras ordentligt. Platsen runt buren bör också torkas av.
Buren fylls sedan på med nytt bottenmaterial, gammal och ev. ny inredning samt nytt bomaterial. Vattenflaska och ev. matskål diskas och fylls på, sedan är buren färdig att flyttas in i igen.
Hus
Ett hus av någon sort att krypa in och sova i, eller gömma sig i om fara uppstår, är nästan nödvändigt. Vilken variant man väljer är upp till varje ägare. Det finns allt från kartonger (ägg-, glödlamps- och mjölkkartonger tex.) till dyra slott och annat av plast, trä eller keramik i djuraffären. En variant som går att få billig men ändå stilig är värmeljuslyktor.
Man kan naturligtvis bygga ett hus själv. Vissa material, tex papp och trä kissas ner så pass att de kanske till sist måste bytas ut. Plast och keramik är lättare att hålla rent.
Flera material går naturligtvis att gnaga sönder då musens tänder är hårdare än stål.
Musen behöver något att bädda i sitt hus med. Billigaste alternativet är nog remsor av toalettpapper. Sedan finns det naturligtvis massor av alternativ. Gamla strumpor eller annat tyg, bomull, hamstervadd, hö eller halm (dessa två ger lätt ohyra) od.
Leksaker
Det finns massor att välja mellan då det gäller leksaker. Många föredrar att ha ett hjul i buren. Det man ska tänka på då är att det ska vara stort nog. Musen ska kunna springa med rak rygg, annars kan den få ryggskador. Vissa hjul är olämpliga då de kan klämma sig i ekrarna eller ställningen. Bäst är de hjul man fäster på väggen (i gallret eller med en sugkopp), speciellt om de inte har ekrar, utan ett fast ”golv”.
Se upp för ett fanatiskt springande i hjulet. Man kan välja att ha hjulet i buren en stund varje dag, eller bara någon dag ibland.
Andra bra leksaker är saker att klättra på (som grenar, gungor, vippbrädor och stegar), saker att springa i (som toarullar, kartonger, kuvert od). Ett tips kan vara att ha flera uppsättningar av leksaker. På så sätt kan man byta ut några varje gång man städar, eller varför inte varje dag. Lite variation förnöjer, titta bara på mössens lycka över något nytt att pyssla med.
Man kan också ha leksaker utanför buren. Det finns rör och hus i massor av varianter att montera i oändlighet i djuraffärer.
En annan variant är hamsterbollen. Det är en boll man sätter djuret i så att de kan springa ”lösa” på golven. Ingen risk att de försvinner, men låt dem inte vara för länge i den.
Man kan bygga ett musklättertorn, med massor av våningar med kula saker att använda som rastplats.
Mat och vatten
Musen ska alltid ha tillgång till ett bra torrfoder och friskt vatten.
Vattnet serveras antingen i en vattenflaska eller i en vattenskål.
Båda varianterna har för och nackdelar.
Vattenskålen är mycket lätt att göra ren, men svår att hålla ren. Mössen stoppar gärna ned saker i den. De kan tom få för sig att fylla den med bottenmaterial.
Vattenflaskans vatten hålls rent. Problemet med den är att den kan vara svår att hålla ren, så att pipen kalkar igen. Det kan alltså bli stopp i pipen, så gör ditt bästa att hålla den ren och kolla den varje dag då du byter vatten, så att du vet att den fungerar.
Har du en stor flaska vet du att vattnet räcker även varma dagar, och de klara sig om du åker bort över en helg.
Torrfoder
Har man endast ett fåtal möss är ett bra alternativ att köpa en müsliblandning. Den bör innehålla alla spannmålen i gryn, samt lite torkade frukter, och beroende av musens vikt, solrosfrö, nötter od.
Har man många möss eller har svårt att finna en bra färdig blandning får man blanda maten själv.
Grunden ska vara de 4 sädesslagen. Detta hittar man antingen i djuraffären, hos en bonde eller Granngården ed. Till detta blandas fröer, nötter och torkade frukter. Nötter och många fröer är feta, välj därför en mängd som passar hullet på dina möss. Solros och hampa är exempel på feta fröer, medan pumpa och tistel är exempel på magrare fröer.
Många blandningar för fåglar, tex. duva och parakit, är utmärkta att blanda med sädesslagen. Det finns även en uppsjö av ”godis” att tillsätta. Torkade frukter, olika gryn, naturgodis (ej sötat) och gnagarstänger är bra exempel.
Man bör undvika att ge sina möss pellets, som består av gräs. De varken äter eller behöver detta. Färgade klumpar och konstiga bakade produkter bör undvikas. Det finns dock speciella pellets som är framtagna för möss. Dessa pellets är mycket lämpliga för möss som lätt blir feta. En pellet per mus varje dag är lagom för bantningsmöss.
Se till att det alltid finns torrfoder i buren. Fyll på då det börjar ta slut, men se gärna till att de äter även de tråkiga spannmålen.
Torrfodret serveras antingen i en matskål eller direkt i bottenströet. Om det inte ligger fint serverat i en skål får musen arbeta lite mer för maten, vilket ger den mer att göra.
Tillskottsfoder
Möss äter det mesta. Som tillskott kan man ge frukt och grönsaker, pasta, ris, potatis, torrfoder för katt, pannkaka, digestivekex, riskakor, osaltade popcorn, en kvist med nypon, listan kan göras lång.
Får de matrester bör det ej vara starkt kryddat. Frukt och grönsaker går bra, men undvik starka och sura.
Tillskottsfoder är ofta lite kladdigt och har sämre hållbarhet. Servera det i en skål och ta bort det som inte äts upp, så att det inte ligger kvar i buren och blir förstört.
Sjukdomar
Om du sköter din mus bra, d.v.s. håller buren ren, ger bra mat, undviker att utsätta musen för höga eller låga temperaturer och drag, samt är noga med karantän av nya djur har du klarat dig en bra bit på väg.
Det gäller att hålla noga kontroll på sina möss. Blir de sjuka kan de snabbt bli riktigt dåliga.
Att göra regelbundna hälsokontroller är bra-. Att reagera så fort en mus ändrar beteende kan vara klokt. En sjuk mus blir ofta mindre aktiv, äter mindre och rör sig mindre.
När musen blir sjuk är det viktigt att den sitter i en REN bur som står varmt.
Var extra noga med maten och kontrollera att den får i sig dryck. Man kan tillsätta lite druvsocker ed i vattnet för extra energi.
Om du måste tvångsmata eller ge din mus medicin, ta ett grepp om musens nackskinn, sätt pipetten i mungipan och tryck försiktigt in någon droppe. Behövs mer, låt musen svälja och hämta sig innan du ger mer.
En riktigt sjuk mus burrar upp pälsen, sitter och trycker hopkurad som en näbbmus. Den blir kall snabbt och överlever inte om den inte får vätska och värme snabbt.
Blir din mus sjuk, kontakta omedelbart veterinär. Samma sak gäller om inte musen reagerar på behandling inom ett par dagar.
Förkylning
Blir musen förkyld, se till att den är varm. Ge den extra vitaminer och kanske något preparat från hälsokostaffären.
Hjälper inte detta bör du ge antibiotika, tex. terramycin. Har du inte antibiotika hemma måste du kontakta en veterinär. Vissa veterinärer kräver en underökning, andra skriver ut recept ändå om du vet vad du vill ha och kan beskriva sjukdomen i telefon.
De flesta antiobiotikum ges 1 droppe morgon och kväll i 7-14 dagar. Hjälper inte detta bör du uppsöka veterinär.
Mycoplasma
Om du upptäcker att musen låter då den andas, tex. väser, rosslar eller piper, eller om den börjar kuttra och tjattra har den troligen luftrörskatarr, vätska i lungorna eller lunginflammation orsakat av bakterien mycoplasma.
Detta behandlas med antibiotika, tex. Terramycin, Vibramycin eller Baytril. Ibland krävs en kombination av två av dessa.
Sår
Möss kan få småsår, bl.a. från bett av andra djur eller frenetiskt kliande.
Tvätta såret med tex. jodopax, och håll koll så att det läker som det ska. Om en infektion uppstår, ge antibiotika. Att buren är ren underlättar läkningen.
Ibland kan ett sår läka på huden men inte under. Då blir det nästan garanterat en infektion som troligen inte upptäcks förrän en varböld uppstår. Undersöker man bölden hittar man oftast en sårskorpa som tas bort, annars måste bölden punkteras för att kunna tömmas. Det är viktigt att all var töms ut. Sedan tvättas området med ex jodopax. Ge antibiotika för att underlätta läkningen.
Är du osäker bör du kontakta en veterinär.
Ögon
Ögonen kan bli irriterade tex. om musen utsätts för drag eller om det fastnar skräp i det.
Tvätta eller skölj ögat med koksaltlösning. Apoteket har flera receptfria varianter av ögondroppar och salvor.
Svamp
Musen kan få svamp på tex svans och öron. Detta ger ofta klåda och torr och fnasig hud.
Svamp på svansen kan se ut som om svansen snörts med tunn tråd.
Svamp kan även vara av en fuktig variant.
Lindriga svampangrepp botas genom att badda med jodopax eller klorhexidin. Det är väldigt viktigt att buren hålls ren och torr, då fukt och smuts gynnar svampen.
Diarré
Om en mus är väldigt stressad, har ätit mycket grönsaker eller annan mat den inte är van vid kan den bli lös i magen. Ta bort det som orsakat problemet och ge endast det vanliga torrfodret.
Om det inte blir bra kan du ge A-fil, yoghurt eller något annat preparat som bättrar på tamfloran. Hjälper inte detta, kontakta veterinär.
Förstoppning
Om musen får förstoppning, massera försiktigt magen och försök få i den något som kan få fart på mage och tarmar igen, tex. russin, katrinplommonpuré och paraffinolja.
Ofta har det gått så långt att musens mage är hård och tjock innan man upptäcker det. Om du inte själv kan göra något, kontakta veterinär omgående.
Urinvägsinfektioner o.d.
Om mushonan får flytningar från könsöppningen bör du ge antibiotika. Extra C-vitamin hjälper ofta vid urinvägsinfektion.
Får hanarna problem med urinvägsinfektion kan det gå så långt att de inte kan kissa. Även här ger man extra C-vitamin och antibiotika.
Hjälper inte detta, kontakta veterinär.
Ohyra
Invärtes parasiter:
Musen kan magra av och se hängig ut. I vissa fall kan man se parasiterna i avföringen.
Behandla med ivomec.
Utvärtes parasiter
Möss kan drabbas av löss, loppor och kvalster. Ohyra kliar och huden blir röd, irriterad och skorvig.
Skabbkvalstren är svårast att se. De är små och syns som mycket små halvgenomskinliga prickar på huden. Loppor och löss är större och kan ses krypa omkring i pälsen.
Behandla med ivomec eller sebacil. Då ohyran lägger ägg (s.k. gnetter) som kläcks måste man upprepa behandlingen 3-4 gånger med 7 dagars mellanrum.
Ivomec ges i vattnet, injiceras eller sätts i pälsen så att musen slickar i sig det.
Sebacil blandas 1-2 ml till 1 liter vatten. Musen ska sedan badas i det så att hela musen är ordentligt blöt av det.
Virus
Möss kan drabbas av smittsamma virus. Var alltid noga med karantän, undvik att flytta skålar od mellan olika burar och var noga med renlighet i och kring burar. Var extra noga under sommarens värme.
Tecken på virus kan vara:
Lös avföring (ev. med orange färg)
Avmagring
Kalla och orkeslösa möss
Rossel, irriterade ögon
Svullna fötter
Om dina möss drabbas av virus måste du isolera dem. Skaffa inga nya möss, överlåt/sälj inga och avbryt all avel. De flesta virus dör ut av sig själva om de isoleras.
Försök underlätta för de drabbade mössen och undvik så gott du kan att föra smittan vidare mellan dina djur.
Om man avlar mycket och har mycket kontakt med andra möss (tex. på utställning ed) kan det vara klokt att göra avelsuppehåll på 4 veckor någon gång varje år i förebyggande syfte.
Snedskalle
Snedskalle beror på en mindre blödning eller ett virus.
Till en början lutar musen huvudet en aning åt ena sidan en aning. Detta förvärras så att musen tillsist går med ena örat nästan mot marken, kroppen krökt och den kan bara röra sig i cirklar. Då den inte längre kan röra sig framåt själv kommer den inte längre åt mat och dryck utan dör snart.
Ju tidigare det upptäcks desto bättre. Sätt in en antibiotikakur omedelbart. Ge antingen 2 sorter som kompletterar varandra eller en starkare sort.
Stereotypa beteenden (tex. morrhårsätning)
Stereotypa beteenden är ärftliga stressbeteenden.
Det kan tex. vara överdrivet springande i hjulet, ett frenetiskt klättrande i burtaket eller tuggande av päls och/eller morrhår.
Ett av de vanligare problemen är morrhårsätning. Musen putsar en annan mus så ivrigt att den börjar tugga bort morrhåren och ibland även pälsen på morrhårsfästena.
Det förekommer också möss som äter päls på sig själva, ofta på frambenen. Detta kallas barbering.
Dessa beteenden kan dyka upp vid understimulering, stress eller bara ändå.
Naturligtvis bör man inte avla på dessa djur!
Knölar
Möss kan drabbas av flera sorters knölar.
Vårtor är små och pälslösa. Dessa kan brännas bort av veterinär vid behov.
Varbölder, fettknölar och tumörer är mer lika. De börjar som små knölar, upptäcks ofta under huden då de börjar uppnå en ärtas storlek. Fettknölar är ofarliga medan varbölder måste tömmas och tas omhand.
Tumörer kan även finnas inuti kroppen, och märks då musens buk sväller upp. Juvertumörer brukar kunna märkas som små knölar kring juvren.
Oftast är det de tumörer som kommer mellan 6 och 14 månaders ålder som växer fortast. Musen blir ofta hängig snabbt och den snällaste utvägen är att avliva musen.
De tumörer som kommer runt 18 månader eller senare brukar vara snällare. Så länge den inte sitter i vägen, dvs. hindrar musens rörlighet ed, behöver man inte bekymra sig. Först då musen ändrar beteende, blir hängig och börjar se sjuk ut är det dags att ta bort musen.
Man kan operera bort tumörer, men det är mycket svårt att operera så små djur, så riskerna är stora. Dessutom är det inte ovanligt att det dyker upp nya tumörer.
Ålderskrämpor
Då musen börjar bli gammal får den svårare att tugga, sover längre, rör sig mindre och blir lite tunn i kroppen. Se till att den håller sig varm och får mer lättuggad mat. Den dag den inte längre lever ett värdigt musliv är det dags att låta den somna in. Vissa möss uppnår denna ålder redan runt 18 månader, medan andra kan vara pigga upp till över 2,5 år.
Avlivning
När det är dags att låta musen somna in, anlita en veterinär. Har du inte kontakt med någon bra smådjursveterinär, vänd dig till någon av Svemus kontaktpersoner eller uppfödare för att få råd.
Elin Mattsson
| 
Inte medlem än?
Länkar
till webbradio