Vårtid är djurskaffartid!

Vad är lämpligt för en barnfamilj?

Smådjur, Fakta & Information,
Av: Hasse, fre mar 17, 2006, 10:37
Visad: 12757 ggr, Länkar: 16 st, Röster: 3, Betyg:

Även om Kung Bore just nu regerar, är det inte långt kvar innan det börjar våras. Och med vår och värme kommer ofta lusten om ett eget djur hos barnen. En lust som inte sällan utvecklas till veritabelt tjat. Det är inte alltid lätt för en förälder att hjälpa barnen välja ett djur. Den här lilla guiden kan dock vara till hjälp i det avseendet. Men först måste man förstås vara säker på att barnen ska ha sällskapsdjur och att ett eventuellt köp är noge genomtänkt.

Vilket djur som är bäst av det utbud som finns i handeln är förstås i mångt och mycket en fråga om tycke och smak - och ansvarskänsla.
Men det finns en del detaljer som man bör tänka på. Dit hör till exempel att familjen med de minsta barnen kanske inte bör ha en kanin, eftersom de kan sparka till och rivas ganska rejält om olyckan är framme. De mindre djuren, som exempelvis en hamster, kan bitas ordentligt. Och som förälder måste man alltid komma ihåg att barn inte är mogna att ta det ansvar det innebär att ha ett sällskapsdjur. Det betyder att föräldrarna måste ta det ansvaret.
Viktigt i sammanhanget är dessutom att det inte ens är säkert att ett pälsdjur är ett bra alternativ.
För att börja med det sistnämnda, så måste påpekas att pälsdjur, vilket det vara må, inte kan komma ifråga om det finns misstanke om allergi. Men om man med säkerhet vet att någon allergi inte finns i familjen, så finns ganska gott om ”keldjur” att välja mellan och alla har de sina fördelar respektiva nackdelar.

Möss

Till de klassiska sällskapsdjuren får vita möss räknas. De som idag säljs som sällskapsdjur är exakt samma ras som de ”vita möss”' barn för 30 –40 år sedan köpte, men ett flertal färger och hårlag har avlats fram. Tammöss härstammar alltså från vilda möss.
Dessa små gnagare håller man enklast i de speciella burar små som finns att köpa i zoo-handeln.
På botten har man kutterspån. Foder- och matskål är också självklara detaljer i inredningen, liksom ett litet hus för mössen att bo i.

Råttor

Det man idag kallar tamråtta är en förädlad variant av den vanliga brunråttan. På senare år har en rad färgvarianter och annorlunda hårslag avlats fram av denna.
Tamråttan, som blir upp till tre år, är sällskaplig och jämförelsevis mycket intelligent. Den behöver mycket att göra och mycket sällskap för att inte få långtråkigt. Svenska
erfarna råtthållare rekommenderar den som inte kan ägna tillräckligt mycket tid åt sin råtta att skaffa två. Då sysselsätter de varandra.
Faktum är att man enligt nyare lgstiftning inte får hålla råttor ensama. Här ett citat ut Djurskyddsmyndighetens föreskrifter:

”Allmänt om hållande av kaniner och gnagare
1 § Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön, eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl. Tidpunkten för, och tillvägagångssättet vid, sammanförandet av djur till par eller grupp ska väljas med hänsyn till djurens art, ålder och kön samt andra omständigheter, så att risken för osämja minimeras.”
En råtta äter, som väl de flesta känner till, precis samma saker som människan och kanske lite till. Kosten bör dock drygas ut med olika spannmålssorter och grönsaker. Bäst är förstås att ge speciellt råttfoder, för att undvika att de blir överviktiga och sjuka.
En bur till råttor måste vara väl tilltagen. En rejäl fågelbur med sittpinnar, klätterställningar och andra lekredskap går utmärkt. Bottnen täcks med kutterspån som byts minst en gång i veckan. Oftare om antalet djur är fler än två. Många råtthållare avråder dock från anvädning av kutterspån, då dete kan innehålla terpentin. I stället rekommenderar man Toalätt papperspellets.

Hamster

Det finns några olika arter av hamstrar. Vanligast är den som i handeln går under namnet guldhamster och som ursprungligen kommer från Syrien. Med guldhamstern som grund har man genom korsningar och avel lyckats skapa nya raser, till exempel vit hamster, albinohamster och angorahamster.
De finns också dvärghamsterarter, av vilka den mongoliska är vanligast, och kommer från områden som är tämligen kalla, varför de bör hållas i lägenhetens/husets svalaste rum (cirka 18 grader). Guldhamstern vill ha varmare, eller upp till 23 grader.
Hamstern är ett djur som trivs alldeles utmärkt ensamhållen.
Tänk på att det handlar om nattdjur. De sover mest hela dagarna och bör så få göra för att må bra. Först framåt kvällen är de aktiva och redo för lek och kel.
En bra hamsterbur avsedd för två hamstrar bör vara ca 60x40x40 cm. Ordna dessutom med ett par ”hus” åt hamstrarna där de kan inreda sitt bo. Klätterställning, ”ekorrhjul”, grenar och stenar hör också hemma i en bra hamsterbur.
Mat och vatten ska de ha varje dag. Hamstrar tycker om frön av olika slag. Bra foderblandningar finns i butikerna. Någon grönsak då och då uppskattas också.
På burbottnen har man lämpligen kutterspån. Man kan ge dem hö eller halm som bobyggnadsmaterial. Hamstrar blir två till fyra år gamla.

Ökenmus

De mongoliska ökenmössen, numera föredras namnet gerbil, kom till Sverige på 1960-talet.
Den här lilla gynnaren blir 10–12 cm lång och är försedd med en välutvecklad och muskulös svans på sådär en 10 cm.
Det är ett utpräglat socialt djur som i vilt tillstånd lever i stora kolonier.
Ökenmöss är både natt- och dagdjur. Det innebär att de dygnet runt varvar lek- och arbetsperioder med sömnperioder. Under de förstnämnda är de oerhört aktiva och måste få mycket att ''jobba'' med. De måste därför först och främst få ett stort akvarium, eller en stor bur att bo i, bottenytan bör vara minst 75 x 35 cm och höjden minst 35 cm.
De äter ungefär samma mat som hamstrar och marsvin - d v s olika frön, havre, frukt, grönsaker, nötter m m.
Ökenmöss kan bli sex till åtta år gamla.

Marsvin

Ursprungligen kommer masrvinen från Sydamerika och härstammar från vildmarsvinet från Peru.
Buren eller lådan för ett marsvin bör vara stor och för två marsvin krävs ännu mer utrymme. Följ länken nedan och se vad Djurskyddsmyndighetens regler säger i ämnet! Marsvin vill gärna ha något att krypa in i, till exempel en bolåda av trä.
Bra foderblandningar finns i zoo-fackhandeln. Det bör kompletteras med olika c-vitaminrika grönsaker. Marsvinen är ju i grunden gräsätare och det innebär att cirka 80 procent av fodret bör vara hö. Var noga med att andelen hö är tillräckligt stor!
Givetvis bör de också ha tillgång till vatten. Även tillskott av c-vitamin är nödvändigt.
Marsvin finns i flera framavlade former. De blir 20 –25 cm långa och väger som vuxna 600–1 000 gram. Livslängden är upp till åtta år, vanligen något kortare. Marsvinet är kanske det djur som passar bäst de lite yngre barnen.

Kaniner

Är man nybörjare är en liten kanin av någon tålig och vanlig ras lämplig att börja med.
För dvärgkaniner - vilka är lämpar sig att hålla inomhus - finns burar att köpa i zoo-affärerna. De är dock oftast för små. Kolla Djurskyddsmyndighetens regler gällande burar via länken nedan.
På burbottnen har man kutterspån och/eller halm. Det går också att använda torvströ. En tidning allra underst underlättar mycket vid städningen. Två gånger om dagen vill kaniner ha mat. Första gången ges till exempel havre, vetekli, pellets och hö.
Vatten ska givetvis alltid finnas tillgängligt.
Eftermiddagsmålet kan bestå av färska grönsaker - till exempel morötter, rovor, gurka, salladsblad, vanligt gräs, klöver, maskrosblad med mera. Hö är dock huvudfodret!
Kaniner blir - rätt skötta och beroende på ras - 5 - 10 år gamla.

Chinchilla

Den är något mindre än en s k dvärgkanin och ser ut som ett mellanting mellan marsvin och ekorre. Pälsen är oändligt mjuk och fin. Flera färger finns. Ögonen är pigga och nyfikna. Det är en gnagare som ursprungligen kommer från Sydamerika, närmare bestämt från Peru och Chile där den lever i Anderna på 3 000-5 000 meters höjd över havet.
De kan bli upp mot 20 år gamla! Och det är mer än dubbelt så mycket som någon av de andra beskrivna gnagarna i den här artikeln. Men de är också väsentligt dyrare.
När det gäller chinchilla så går det fint att ha bara bara ett djur. Men då gäller det att människan ställer upp med sällskap och visar sitt djur stort intresse varje dag.
Det går förstås också fint att ha två chinchillor.
Chinchillans hem är buren, gärna en stor och hög fågelbur, där det finns rejäla grenar att klättra och bita i, och hyllor som den kan sova på och hålla utkik från.
På bottnen i en sådan bur kan man ha s k kutterspån som suger upp fukt (Enligt Svenska Chinchilla Avelsföreningen).
Stommen i fodret bör bestå av fint, grönt hö. Dessutom äter chinchillan pellets. Särskilt chinchillapellets finns att köpa.
Chinchillan är ett nattaktivt djur, varför den måste få ha sina sovperioder på dagen ifred.
Naturligt är chinchillan ett gråaktigt djur. Men som tamdjur och utställningsdito finns de i en mängd varianter.

Tamiller

Passar egentligen inte alls för småbarn. Men kan fungera fint i en familj med mindre barn, där föräldrarna tar det fulla ansvaret. Bäst är att köpa en mycket ung iller, för den blir mycket lätt tam och tillgiven sin ägare. De illrar, som numera hålls som sällskapsdjur, har blivit så domesticerade att de fått ett lugnare och stabilare psyke än vilda och farmade artfränder.
Tamillrar finns i ett flertal färgvarianter. Illrar, som blivit riktigt tama och fått vänja sig vid att gå kopplade i en liten kattsele, går det bra att ta med på promenad. Utevistelse av den typen uppskattas inte minst av illrar som hålls inomhus.

Ekorrar

Det som ibland går att få tag på (från uppfödare) är amerikanska jordekorrar. De är heller inga keldjur, utan passar bäst i en väl inredd voljär. Men om djuren blir riktigt tama kan man kela lite försiktigt med dem. Men tänk på att det är kvicka djur som hastigt och kanske mindre lustigt kan befinna sig på gardinstången, eller uppe i lampan, eller bakom ett element.
Man kan ha dem i en stor fågelbur med rejäl höjd. Ett mycket bra alternativ är de burar som går att bygga på till dubbla höjden och som är ca 70 cm breda.
Buren måste också vara försedd med någon sorts bo dit ekorrarna kan krypa undan för ostörd vila och sömn. Kutterspån och hö/halm är bra som bottenströ och bobyggnadsmaterial.
De tycker om nötter, havre, vetekärnor, pellets, grönsaker och liknande. Och självfallet måste de alltid ha tillgång till färskt vatten.
Avslutningsvis måste understrykas att man generellt inte kan rekommendera det eller det djuret till barn. Det är självklart individuellt vad som passar olika åldrar och kynnen. Det viktigaste är, att ytterst få barn är mogna att ta hela ansvaret för ett djur. Det är alltså upp till föräldrarna att bära huvudansvaret. Däremot kan ett djur i familjen oftast vara bidragande till att barn lär sig ta ansvar.

Hans Norling
hasse@zoonen.com