
Draghundsport - en urkraft i rörelse
En av Riksidrottsförbundets senaste medlemmar
Övrig hundsport, Övrigt, Av: Hasse, ons maj 16, 2001, 10:42 Visad: 6099 ggr, Länkar: 19 st, Röster: 4, Betyg:  
Draghundsport är antagligen den allra äldsta, mest ursprungliga sporten av de som fortfarande praktiseras. Att se ett väldresserat spann draghundar får en att tänka på en urkraft. Sedan några år tillbaka har den här sporten också det riktiga erkännandet på att det handlar om just sport, eftersom Riksidrottsförbundet valt in Svenska Draghundsportförbundet bland sina medlemmar.
För draghundsporten har det betytt ganska mycket.
Att man nu hör till RF har givit verksamheten en officiell status som sport. Man har till exempel fått en statushöjning på SM-tävlingarna. Vidare kan man numera ta ut landslag. Det har också fört med sig mer PR och bättre ekonomi.
Men det här med landslag var och är svårt för draghundsfolket. Till för några år sedan hade ju Sverige världens strängaste karantänsbestämmelser och utbyte med Norge var det enda tänkbara. Sedan inträdet i EU har dock bestämmelserna luckrats upp och det har blivit enklare att resa med hundar. Men fortfarande är det ganska omständligt. Men med lite planering går det ganska bra att resa - åtminstone inom EU-länder.
Gick fort
Det gick väldigt fort för Svenska Draghundsportförbundet att komma med i RF.
Man kom faktiskt med redan efter sin andra ansökan och det kan ju jämföras med andra förbund som söker år efter år utan att lyckas...
Det kan man tolka hur man vill. Men det är lätt att dra slutsatsen att draghundsport är en ren sport när det gäller doping och att det därför gått som på räls att komma med i gemenskapen.
Såvitt vi känner till har inte några dopingfall varit aktuella i den här sporten. Och med medlemskapet i RF utsätter man sig för en hårdare granskning. RF har rätt att göra dopingkontroller hos klubbarna.
Nordisk och nome
Draghundskörningen är indelad i två grupper, nordisk körning och nomekörning. Som namnet antyder har den nordiska körningen sina rötter i vår egen del av världen och i korthet går det ut på att en eller flera hundar drar en pulka eller en släde med last och där föraren följer med på skidor.
Nomekörningen har sitt ursprung i Alaska och är uppkallad efter staden Nome. I den varianten drar hundarna en släde utan last och föraren följer med, stående på medarna.
En annan skillnad mellan de två körsätten är hur hundarna är spända framför släden/pulkan. I nordisk stil är hundarna spända mellan två skaklar, medan den transatlantiska varianten har hundarna spända på var sin sida om en lina.
I de båda stilarna tävlar man i ett flertal olika klasser.
Härdiga hundar
I Svenska Polarhundklubbens tävlingar är det bara fyra raser som får vara med och tävla, nämligen siberian husky, samojed, alaskan malamute och grönlandshund. Det är de fyra polara raserna, som utvecklats för ett hårt, kallt och kärvt klimat. De är mycket härdiga och tål snö och kyla.
Men de är inte de enda raserna som används inom draghundsporten. I stort sett vilken som helst av brukshundarna klarar av att dra en släde, i synnerhet numer då tävlingsspåren görs med hjälp av snöskoter och blir hårda och fina. Några av de andra raserna är faktiskt snabbare än de polara hundarna på sådan fin bana. Men när det handlar om lös snö och besvärlig terräng, är det polarvovvarna som klarar sig bäst.
Andra klubbar
Runt om i landet, särskilt i Norrland, finns det ganska gott om draghundklubbar och klubbar anslutna till Svenska Polarhundklubben.
Den som vill börja med draghundsport gör förstås klokt i att ta kontakt med någon av dessa föreningar och förstås med aktuella rasklubbar. Kolla länklistan här på ZOONEN, så hittar du kontaktpersoner och föreningar.
För nybörjaren är det är bäst att börja med en hund och köra nordisk en-spann på skidor. Sedan går det ju att skaffa fler hundar och byta klass.
Växande sport
Kommandona som används vid körning, de kan för övrigt övas också vid promenad, är att ropa ledarhundens namn (eller någon av de övrigas) samt höger eller vänster, beroende på den riktning spannet ska åt.
Dessutom används ''stanna, öka och sakta''. Ett väldresserat spann klarar också kommandot ''vänd''.
Det kan tilläggas att språkbruket kan variera en hel del från förare till förare.
Den här sporten blir större och större. Och den växer inte bara med antalet utövare, utan också som publiksport.
Visst är tävlingsverksamheten betydande bland folket i denna tämligen nya medlem i RF-familjen, men långt ifrån det enda man sysslar med. Träningen kräver förstås också mycket tid. Men man har också aktiviteter som är lite "mjukare", som till exempel promenader och vandringar, utställningar enligt kennelklubbens normer, ungdomsverksamhet och en hel del annat.
Hans Norling hasse@zoonen.com
|